ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
JÄRNET OCH DESS LEGERINGAK 87 emol mycket manganhaltigt stål i allmänhet, och tämligen utan undan-tag påstå vi alt mjukt götjärn biir i kallt tillstånd segare och bättre, iu mindre mangan det haller. Vårt rör- och sömmaterial är över hela världen känt såsom del alira yppersta, och det allra finaste av det-sainma tillverkas i sur eller basisk martinugn utan någon som helst ni£»igantillsättning och visar sig avgjort bättre, trots någon större losforhalt än ett annal fosforfriare, som med samma kolhalt har omkring (),i % manganhalt. Det är därför alltid med stor ledsnad våra sts*lverksingenjörer tillsätta manganjärn till mjukaste martin- och besse-n,ei'.järn, därtill då nödda av svavel eller syre, som materialet upptagit 1 något för stor mangd för alt i alla temperaturer kunna bearbetas. basisk martin tyckes dock låla vid någon större mangantillsättning l>tan alt vid de lägsta kolhalterna förlora i tänjbarhet, men bevisande ''ålltaslhetspiovningar äro häröver ej publicerede; men även vid delta 'Material, såvål som vid det andra, är bästa regeln: spara i möj-' * g a s t e grad vid mangantillsättningen. Galler det åter högre kolhalter, hårdare götjärn och stål, äro ine-nillgarna inera delade, utom om all man bör i stål, som skall härdas, ‘•Il forekommande av härdsprickor hava minst 0,2 5 % Mn. Mera s‘illan hör man rekommenderas för verktygsstål av c:a 0,9 0 % C en ln«Uiganhalt av 0,5 o % Mn, och del utländska påståendet, all i hari ^°lstål manganhalten utan skada kan få gå upp till 1,5 a 2 %, har här la försvarare. Visserligen är det sant, alt stålets hållfasthet, hårdhet <)cli elasticitetsgräns växer med ej alltför stor ökning i manganhalten, lnen som tänjbarheten samtidigt raskt avlager, torde segheten hos det Jllanganrikare stålet bliva mindre än hos del lika kolhårda manganfria. illräckligt utslagsgivande undersökningar häröver äro tyvårr dock ej 4111111 å svenskt material utförda. Av tvenne stålslag, som J. A. Brinell provat, och varav det ena ’’>H relativt låg, del andra abnormt hög manganhall eller: N:O 4297 N:o 3958 C 0,4 4 % 0,4 9 Si 0,275 » 0,2 3 8 » Mn 0,46 » 1,2 5 » S 0,018 » 0,01 » P 0,029 » 0,0 2 7 » 'tsade sig del inanganfriare, oaktat högre fosfor och kiselhalter, vid ejarprov betydligl starkare än det andra, om det provades ohärdat, ITlen svagare som härdat; men, sager Brinell, »då emellertid i regel nqt<terial, som kommer att vara utsatt für stötpäkänningar, icke härdas, ^'iias proven tyda på, att del ej är lämpligt låta alltför hög mangan-haU ingå i stål för dylika fall.» brinell har vidare funnit, all manganen ökar järnets hårdhet mot-^arande V5 av samma ökning i kolhalts inverkan och att högsta lar(lhetstalet uppnås vid 1 % inanganhalt.