JÄBNET OCH DESS LEGERINGAR 111
Under del alt man bör akta sig använda kolrik ferrovanadin vid ståltillverkningen, anbefaller Moldenke just sådan vid tackjärnsgjut-8°dsfabrikationen. Han använde en dylik med 14,6 7 % V, 6,3 6 % C uch 0,i8 % Si. Av proven anser han framgå, att redan en tillsats av endast O,os % V fullkomligt desoxiderar förbränt gjutjärn, och att man rned något högre halter får gjutjärnets hållfasthetssiffror betydligt höjda. Den styckeformiga vanadinen tyckes hava löst sig mindre väl °ch därför verkat svagare, och kraftigaste verkan framträder såsom Var att vänta av vanadintillsättningarna i det kokillhärdade godset (vagnshjulen). Varför vanadinen emellertid ej fått någon vidsträcktare användning inom tackjärnsgjuteriskötseln är väl att tillräkna dess allt-lör höga pris, vilket för myckel höjer tillverkningskostnaden trots de små tillsatserna.
Pd stålets: Här är vanadinens verkan lika stör och större än o. m. vid det kokillhärdade gjulet, och soin stålets grundpris är så ’nycket högre än gjutjärnets, spelar vanadinens inköpspris vid stål-hllverkningen mindre roll än vid tackjärnsgjutgodsfabrikationen, och därför har vanadinen vid den förra redan fått stor betydelse, en bety-delse, som med varje år som går tyckes stiga. Visserligen äro otn-döinena ännu ej enhetliga, och vi känna svenska tillverkare av l:sta klassens verktygsstål, som förklara sig hava funnit, alt de utan vana-dintillsättning få lika goti om ej bättre stål än med dylik och i alla håndeiser så pass mycket billigare, alt vanadintillsätlning ej lönar sig. Skälet till delta olika oindöme skola vi söka, sedan vi genomgått en ’lel siffror visande vad nytta vanadinen i somliga fall kan medföra.*
Den, som på utförligaste sätt undersökt stigande vanadinhalters 111 verkan på va.nliga mjuka och hårda stålsorters hållfasthetsegen-skaper, torde vara Guillet, och är vid hans serier endast att beklaga, a0 han ej även använt de i praktiken mest förekommande lagre vanadintillsättningarna. Hans serier återfinnas i tabellen här nedan, 'nen har för iämförelse i hans tabeli insatts siffror även för vanligt kolstål.
Såsom av detta synes fick Guillet fram ökning i sträckgräns- och )r°ttgränssiffrorna för det mjuka stålet upp till 1 % V både vid härdade och ohärdade prov; i det hårda åter upp till 1,5 % V vid ohärdade Och liil ()58o % v i (;e härdade. Tänjbarheten faller till ungefär samma gränser och stiger sedan åter. Vid jämförelserna med vanligt oistal är det egentligen hårdhetssiffrorna, som äro de anmärknings-Vai daste, och isynnerhet vid de ohärdade proven, visande vanadin-stålens överlägsenhet.
att även vanadinstålen låta indela sig i perlitiska och ; vid de mjuka stålen med gränsskillnaden vid c:a
sid qa 9m vana<äinens verkan på stål se vidare S. u. E. 1911 sid 903, Metallurgie 1908 797 L o° sid. 167. B. Monthly Bulletin o. t. A. J. o. Mining Engineers 1907 sid.
och Sandelins foredrag J. K. A. 1911.
'lUiHet fann, Jubbelkarbidiska