III. Järnmalmerna och beskickningsmedlen samt deras forbehandling.
Från hyttemannasynpunkt— den enda som för övrigt kan komma ’ fråga vid malmernas skarskådande i jårnets metallurgi — vore det naturligtvis synnerligen intressant att få kännedom om, huru stort jordens tillgängliga järmnalmsförräd är, men denna kännedom hör uog till de mycket avlägsna fraintidsmöjligheterna och få vi nu låta oss nöja med den utredning, som lämnats av exekutivkommittén for den ll:te internationella geologkongressen i Stockholm 1910, vilken utredning betitlad: The iron ore resources of the world är ett stor-artat arbete, om vilket Stahl und Eisens kritiker sager, att det representerar ett utomordentligt mödosamt och erkännansvärt förarbete i strävandena att inventera vår jords järninalmsförräd. Utredningen har dels klarlagt alt endast 13,3 % av kontinenternas sammanlagda area är på något så när tillfredsställande sätt undersökt i vad järn-malmsförekomsterna gäller, men all denna åttondel av den lasla marken dock innehåller så mycket järnmalm, all forna föreställningar om tillgångarna måste betecknas såsom överdrivet pessimistiska.
I utredningen indelas fyndigheterna i aktuella och potentiella, varvid med de aktuella menas sådana, som nu bearbetas eller anses efter nutidens forhållanden bearbetningsvärda, de potentiella åter äro de, som kunna formodas bliva i framtiden bearbetningsvärda genom komniande utveckling i gruvkonsl och metallurgi. Vad som är en av Mand andra prof. Beyschlag l’ramhållen svaghet hos utredningen, n:im-ligen all en del Hinders experter räknal för pessimistiskt en del andras för optimistiskt inverkar ju oformånligl vid tillgängsjämförelser inellan (le olika länderna, men ger åter utredningen mera värde, när man ser till summa befintlig malm och är vida att föredraga, än om alla experterna skulle endräkteligen överskattat resp. underskalial sina losterlands tillgångar.
Tabeil XXXVI visar, huru långi man kommit med den geologiska utredningen: