JÄRNMALMERNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN 187
glödspän, vilka dock med malmsliger dein den olägenheten all vilja medfölja in i gasledningarna. Kisbränder (purple ore) är ett oftast något svavelhaltigt pulver till huvudsaklig del bestående av Fe2()3, vilket som avfallsprodukl erhålles vid kopparverk och svavelsyre-fabriker av de dar nyttiggiorda kiserna. Für alt få delta lina pulver i användbar form briketteras del saml kan sedan för svavelhaltens nedbringande underkastas omrostning l'öre uppsättandet på masugnen. Någon stor roli spela ej avfallsprodukterna inom den svenska hytteindustrien utan exporteras de i regel från oss till utlandet och bliva dar rätt bra betalade. Analyser se nedan i tab. XLVI.
8. Manganmalmerna.
1 Sverige använda vi för all anrika våra beskickningars mangan-halt oftast endast mera manganhaltiga järnmalmer och blott vid några få masugnar hausmannit från Långban, vilken tir vårt lands bästa manganmalm. Manganitfyndigheter hava vi, som bekant, några få, men dels för obelydliga, dels för kvartshaltiga i forhållande till sin kalkhall, och detsamina kan man säga om knebeliten i Marnäs och några andra manganfyndigheter. Långbans hausmannit säljes dels som styckemalm, dels anrikad i sligform. Då del gäller ell så svär-reducibelt ämne som manganoxidulen, vilken dessutom i smältvärme har så stort loreningsbegär till kiselsyran, är del naturliglvis av stor vikl all få så kvartsfri manganmalm som möjligl. I ju högre oxida-lionsgrad manganen forekommer i malmen, ju koldrygare biir beskick-ningen och därför, saml för all manganoxidulen låter reducera sig endast med kol direkt och vid högsta ställtemperatur i masugnen, så iiro alla manganrika beskickningar koldryga och de med mangan-superoxid, pyrolusit, tie värsta. Ur Jernkoniorets analyssamling, var-lill i övrigt hänvisas, anföres här nedan i tab. XLVII, några svenska manganmalmers sammansättning, ävensom några utländska.
C. Övriga beskickningsmedel.
1 allmänhet äro de svenska järnmalmerna för rika på summa lerjord och kiselsyra — isynnerhet på den senare, för alt blåsta entart lämna önskad slaggsammansättning i masugnen, inen undantag finnas såsom alldeles engående, som bland annat flere beskickningar i Värmlands bergslag varit, eller genomgående för kalkiga, som Dannemoras malmer. Är den malmblandning, man vill uppsätta, för »sur», sä hjälpes det med kalkstenslillskott eller insättning av en blandsten, är den åter för basisk, satter man upp kvarts eller skaffar en kvartsig malm — lorrsten till blandningen. Hända kan dock även—om malmbland-