________
______________________
______
198
_______________________________________________
JÄRNETS METALLURGI
De i Sveriges officiella statistik senast meddelade järnmalinssift-rorna äro:
För 1909 1910
Antal under brytning varande gruvor___________ 267
Brytnihg i ton, berg 4~ malm.................. 6008434
Därav direkt användbar uttagen eller sovrad malm, ton .......................................... 3519949
Annan malm, ton............................... 139114
Erhallen för anrikning lämplig produkt, ton . . . 477351
Erhållen anrikad malm, slig, ton................ 225983
Därav briketterades, ton________________________ 142380
2. Bränning och rostning.
Vi skilja inom metallurgien mellan bränning och rostning.
Med bränning (kalcinering) inena vi en upphettning av malnier och beskickningsmedel, så att vatten och kolsyra utdrivas eller så att materialen bliva mera lättkrossade. Så bränna vi hydratmalmerna (t. ex. bruna hematiter, sjö- och myrmalmer) så att säväl fuktigheten som hydratvattnet utdrives, bränna spatmalmer och kalksten för att utdriva fuktighet och kolsyra och bränna kvarts och kvartsit för att få dem mera lättkrossade.
Med rostningen som ävenledes i de fiesta fall är förenad med en uppluckring av malmerna avse vi en mera vittgående ändring i den kemiska sammansättningen, nämligen en uppoxidering av järn-, svavel-och arsenikföreningarna.
a. Malmbränning.
Troligen funno redan den äldsta järnälderns smeder här i Sverige, att det ej blott var förmänligt torka utan även bränna malmen före nedösandet av densamma i smältgroparna och den svarta jorden kring smältgroparna i Öster Färnebo tyckas antyda just detta. Såsom vi i kap. Järnets historia sågo, anordnade Nordtysklands och Nord-belgiens hedniska järntillverkare rent av en rostugn bredvid sinält-ugnen för bortbrännandet av de bruna hematiternas och raseneisen-malmernas fuktighet och hydratvatten, men våra gamla använde nog öppna rosthögar, eftersom sådana anordnades av sjömalmssmältarna i Dalarne ännu i början av 1700-talet. Genom sammanställande av beskrivningar av Urban Hierne 1687, Emanuel Swedenborg 1719 och Lars Schultze 1732 kunna vi gissa alt sjö- och myrmalmerna behand-lades före smältningen på följande sätt. Malmerna »uppöstes» först och lades darpå i hög för att inesta vattnet skulle rinna ur. Sedan kordes de fram till smältplatsen, dar man först på själva marken lade tipp korsvis 2 ä 3 lager furustockar huggna i 3,2 meters längder.