JÄRNMAI.MERNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN
225
Fran rostugnen föres malmen till malmbåsen vid masugnen, i vilka den nedstjälpes. Båsen, som äro av mycket varierande stor-lekar, böra helst hava 35 ä 40° Inlande hotten, på del alt mullen må följa med styckemalmen ut, så alt ej tidtals — emot alt ell bås börjar lömmas — mullprocenten må bli större. Nedlill forses båsen vid bolten med flusler med stopplucka vid sådan höjd, att malmen endast behover rakas ned i vagnen, som skall föra den liil krossverket. Lämpliga måti på sådana bås äro de vid Graversfors använda: längd 4,2 m, bredd 2,5 in, höjd fram till 5,8 ni och baktill 3 ni.
2:o. För malmpulverrostning.
Mal ni pul vers och sligs användning på masugn har förr varil mycket inskränkt av flera orsaker, varibland de viktigaste varil:
l:o. Omöjligheten alt rosta pulverförmig malm i större mängd i Westmanska rostugnen, så all den blev nöjaktigt uppoxiderad och svavelfri, varigenom man hade all befara oren gång av osönderdelade ferrosilikater och mycket höjd kalk- och kolåtgång på masugnen.
2:o. Skullningar och ojämn masugnsgång även för att våra mas-ugnspipprofiler ej voro avpassade för blåsningar av dylik malm.
3:o. Mindre lillverkning, emedan våra blåsmaskiner ej voro kraftiga nog att vid mera täppande beskickning driva in tillräcklig blästerkvantitet.
4:o. Större förluster i form av »sot» i gasledningarna med därav följande mera arbete med rensning av dessa och varmapparaterna.
Som emellertid de stigande kolprisen tvang till beskickningarnas anrikande, och våra mellansvenska gruvor dels ej kunde liimna rikare malm utan all få för stora förluster i gråbergsprocent, och det var högeligen önskvärt, att den mangel fattig varpmalm, som vid dem under tidernas längd samlats, målte kunna tillgodogöras, gjorde sig en allmän strävan gällande att utfinna någon metod, varmed man skulle kunna av anrikad malm bereda briketter, och vad Sverige gäller även rosta dessa eller ock först rosta malmpulvret och sedan bereda brikeller. Även i tillandet, dar man i regel har mycket inull-rikare malmer än hos oss, men även led av malmnöd, arbetade man på samina sak, ehuru problemet dar så liil vida ställde sig enklare, all man dår li 11 följd av att koksen ger mera värme i masugnsställena, och därför i dessa även mycket kalkrik slagg är smältbar, ej behövde taga hänsyn till svavlet, och även för att man dar rör sig mest med oxidmalmer och ej behöver tänka på uppoxidering av ferroföre-ningar.
De föreslagna och försökta metoderna för malmsligers och pulver-malmers förberedande för masugnsprocessen torde bäst kunna indelas i följande klasser:
15.