JÄRNMALMERNA OCH BESKICKN1NGSMEDLEN 235
IV. Peterssons inetod går ul på att först rosta järnmalmspulvrel så, att del svavelrenas och fullständigt uppoxideras, darpå slå del i brikettforin saml sedan giva dessa briketter tillräcklig styrka genoni att ytreducera dem. I kombination med G (). Peterssons roslugn och E. Sieurins reduktionsmetod, skulle metoden kanske kunna på vissa platser bliva ekonomiskt möjlig, alldenstund den skulle medföra en avsevärd vinst vid malmens nedkrossning, genom att denna ej skulle behöva drivas så långt vid malmer med ej för fint fördelad bergart.
Rudolf <£* Landins inetod gick ut på all efter malmpulvrets rostande blanda det med slaggbildande medel, kol- eller torvpulver och ell bindeämne, av blandningen i maskin slå briketter, upphetta dessa briketter i rör eller retortrar c:a 4 timmar under tillvaratagande av tjära och andra kondenserbara gaser, och härefter i en Wellmanugn smälta dem till järn och stål av den sammansättning, man önskade. Metoden var dock ej ekonomiskt utförbar i praktiken.
b. Enbart rostning och sammansintring.
G. O. Peterssons rostugn och rostningsmetod (se pi. XXIV). Denna ugn som, då delta skrives, blivit utförd utom vid Dals bruk i Finland, (lär den forstå byggdes, iiven vid Långbanshyttan och Karmansbo hytta i Köping, lämnar, om den skötes med tillräckligt hög temperatur, ■nalmpulvret i välrostade sainmansintiade rusor, och intages hår nedan (’• Ekmans beskrivning över densamma från »Blad för Berghand-leringens vänner» årg. 1909.
»Ugnen är utförd i fullständig overensstemmelse med de ritningar, som för en ugn av denna storlek utfördes av den sedan sorgligt omkomne uppfinnaren, överingenjören G. O. Petterson vid Dals Bruk i Finland.
»En liknande ugn, ehuru av mindre storlek, konstrueredes och llPpfördes av honom vid Dals Bruk år 1905, och finnes beskriven i nkontorets Annaler för samma år. Dar forekommer också ritning, eskrivning och redogörelse för arbetssättet å den större ugnstyp, 'Oken nu är uppförd vid Långbanshyttan. Ur denna ingenjör Pettersons avhandling tillåter jag mig med hänvisning till pi. XXIV fie. 4 anföra följande.
Då rostgodset utgör så alt säga en del av ugnen eller med andra bildar väggar och bolleti i samtliga rostningsrum, framställes i
4 del läge malmen intager, sedan ugnen blivit fylld. Den malm, ■ °ni äi betecknad med punkter, bliver under hela tiden kvarliggande 1 ugnen och bildar vad man kallar rostugnskäglor, då däremot mal-nun betecknad med under rostningens gång nedkrokas så all den ()van Inedfölja den malm, som betecknas med 0. Malmen betecknad innehar del läge i ugnen, att den, så länge den är i pulverform och Jo\n1' a° nedføller från valv till valv, om man borttager rost-
h s l,an uOagsöppningen. Sedan hettan i rostrummen drivits så