JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN 261
får den i »centrum», varefter han ined 4 stycken träribbor kilar fast den mot ytterställets innermur. När detta är gjort, inpassas i ulslags-öppningen en träkloss av den grovlek, man önskar få tapphålet, och härefter börjar på nytt inösning av massa och ramningen. Då man kommit upp med denna till nära overkanten av första modellen borttagas de 4 väggkilarna och nästa modellhalvpar nedhissas och fästas som det foregående. Man är nu i nivå med slagg och blästeröpp-ningarna, varför även i dem infästas träklossar av passande dimensioner, varpå ramningen fortsattes. Allt efter som denna växer i höjden nedhissas och inpassas nya — allt vidare modeller, och till sist har man rammat füllt kring en modell soin nära nog tyller ända ut till ytterställmuren — eller vid mycket »hög ramning» ut till pipinner-inuren. Ramningen avslutas då. Den har då pågått dag och natt med täta skiftbyten. Man har nu att hissa upp modellerna. Dessa äro emellertid till följd av ramningen ytterst hårt fastspands, men sedan kilarna inellan halvorna lösbrutits och borttagits, kan man genom knackningar med hammare och försiktigt brytande med korta spetl lossa par för par och hissa upp dem. Innan emellertid alla modeller upptagits utspetsar man den overstå kanten av massastället, så att dår ej biir kvar någon »hylla», som kan verka hindrande på beskickningens nedglidande, eller ock använder man ett vid Udde-holmsverken uppfunnet sätt, som består uti, att man just genom av-skrapning bildar överst på massan en hylla av 3 "-bredd och på denna ställer »på ända» 12"-tegel, som huggits ut till kilform, och vilka tegel fastmuras med eldfast lerbruk. Härtill användas utan olägenhet Bjuf F eller motsvarande kvalitet annat chamottetegel. När slutligen alla modeller uttagits, överstryka en del masmästare — sedan alil »rask» på ställbotten utsopats — hela ställväggen från massans topp och ned till hotten samt även denna med en tjock välling av åkerlera, vilken såsom lättsmält bidrager till massytans hastiga glaserande vid påblås-ningen, varigenom hindras att den nedåtglidande beskickningen då repar av den för mycket. Efter detta insättes formor och tiinpel, sedan de i dessas »hål» insatta träklossarna uttagits, men härom se nedan.
Murat ställe (se pi. XXXI). På senare år har man allt niera overgått till att av tegel uppmura i st. f. inramma innerstället, emedan detta dels går fortåre, dels sedan kostar mindre i påeldningsved och påeldningstid. Dar man haft dålig hyttkvarts att ramma med, vinner man även i längre blåsningskampanjer med mural ställe, men dar man haft utmärkt kvarts till ställmassan, är det i regel tvärtom. En del hyttingenjörer använda chamottetegel (Stettiner eller Ivö), en del kvartstegel (Höganäs, Svea, Silica eller Stella), men tyckes det som kvartsteglet allt mera skulle vinna terräng på det andras och kvartsmassans bekostnad. En vid flera av våra hyttor gjord erfarenhet, att det är svårt få en murad botten füllt pålitlig emot utskärning har