292
JÄRNETS METALLURGI
rör alt där slutvärmas. Otvivelaktigt kunde gas, men förlorade nog i pression. Rören i komme alt stå mycket länge vid lag och de i fortåre med för det, så att, där nyttig använd-
sä de de
Den huvudsakliga orsaken till denna relativt dåliga effekt hos rörvarmapparaterna är att skorstensgaserna från dem avgå alldeles för heta, vid många apparater rent av med ljusglödtemperatur. Man har därför vid ett av våra hytteverk varit betänkt på att använda dubbla apparater på så sätt ordnade, att från den apparat i vilken gas och förbränningsluft bilda låga leda förbränningsgaserna (i st. f. till skorstenen) in i den andra apparaten och först från denna till skorstenen. Biastern skulle så få inkomma först i denna senare apparat och från den ingå i den forrås inan härigenom spara forvarm ningsapparaten slutvärmaren ströke ej
ning för all gas finnes, skulle kanske dylik dubbelapparat betala sig. Forslaget gjordes vid elt hytteverk, där man ämnade anlägga inartin-verk och skulle elda martinugnen delvis med masugnsgas, men som del senare verkels anläggande uppskjulits har försöket ännu ej kommil liil utförande.
Ett vanligt fel vid rörvarmapparaterna är, att de hava onödigt stor vårmeutstrålning; enkelmurade som de ofta nog äro. De böra uppmuras antingen dubbelinurade eller än hellre med ytterväggar av Höganäs asktegel, vårs obelydliga värmeledningsförmäga vore ett goti skydd.
I tabeil LVI finnas upptagna en del beräkningar, som gjorls på grund av inått å varmapparater och driftsiffror från masugnar samlade av bergselever från bergshögskolan och Falu bergskola.
Vid denna tabeil är vid beräknandet av m2 upphettningsyta ej inre rörflänsars yta medräknad, men vid aldre Tholanderska apparater, i vilka värmegaserna gå fram dels utanför, dels även centralt genoni dubbelrören är i beräkningen medtagen såvål yttre rorets yttre som inre rorets inre yta. Från samma uppvärmningsyta är avdrag gjort för de delar av rören, som ligga inmurade i stödmurar, vilket visser-ligen ej är füllt korrekt, då även där en del värme inledes, men soni meningen med tabellen endast är att få några medelsiffror, så kan felet frånses.
Jämför man tabellens medelsiffror för de tre varmapparatslagen, ser man i kolumn a tydligt, huru mycket större röryta man giver nyare apparaterna —■ Tholanders och Gjers — einot vad man gav gamla av Wasseralfingen vanliga typ. En area av 90 — 100 m2 är
den vanligaste numera. Kolumnen b visar, att man går i regel med högre blästertemperatur vid masugnar, som hava Tholanders apparat, än vid de andra, och av våra observationer under bergskolans som-marresor ha vi trott oss finna, att denna skilnad kunde vara ännu
• betydligare, ty Gjers- och Wasseralfmgenapparaterna äro oftast an-strängda nära det högsta möjliga,* medan de Tholanderska utan ailt-
* I det de skarpast upphettade rören i dem ej tåla högre hetta an den de vanligen utsättas för.