18
JÄRNETS METALLURG!
1869 satte inan järnälderns början till III seklet efter Kristus. 1885 hade man funnit, alt det fanns här redan i V seklet före K., och de sista svenska fynden ha flyttat tillbaka liden till 70(1 år före K.
Riksantikvarien avslutar siti foredrag med all söka svar på den myckel viktiga frågan: Var gjordes först uppfinningen all frainsliilla järnet ur dess nialmer? Man har löreslagil negrerna, fenicierna och iilistéerna, inen tyckes han inera luta ål all giva hävd ål grekers och judars samstämmande uppgifter, all hedern av denna upplinning lill-konimer eil pii svørtu havets sydöstrn kust bosalt folk kalybernsi øller Tubalfolket. Stöd härför torde man ock kunna söka i de gamla betydande järnverkslämningarna kling Ararat och trakterna nännast vaster och söder därom saml nere omkring Vansjön. Riksantikvarien åberopar härvid de gamla grekiska skrifterna oni kalyberna, I:sta Mose-bok 4 kap., 22 vers: Födde Silla dessutoin ock Tubalkain, som var en mästare i allehanda koppars och järns verk.
Skall man nu emellertid tillmäta denna vers någon betydelse för järnets historia, så hör dock påpekas, alt den gamle författaren av I:sta Mosebok tydligen ansåg järnsmideskonsten uråldrig eftersom han nämner avkomlingen i 7:de led efter Adam som skieklig smed och anser, att Tubalkain var i samma släktled som Metusalem, som han sedan visar levde 1430 år före Abraham. När man så anslår liden för Abrahams födelse liil c:a 2000 år f. K., levde mästersmeden Tubalkain eller den med honom inenade folkstammen enligt Mosebokens författares åsikt c.a 3500 f. K., men i alla händelser enligt samma åsikt langt bort i gråaste forntid. Såsom ett bevis for att kalyber eller tubaler först uppfunnit järnframställningen eller för att de ej fåti den lårdomen öster ifrån t. ex. från Kina kan näppeligen dessa gamla anteckningar gälla, entlast all de förutnäinnda folken varit grekers och judars första järnleverantörer.
De i det närmast ovanför omtalade perioderna hänföra sig till den indelning ai> bronsåldern, som arkeologerna uppställt och anföres den-samnia till förlydligande häri nedan.
l:a perioden anses motsvara 18:e—16:e århundradet f. K.
2:a 15:e och 14:e » »
3:e 13:e » 12:e » »
4:e 11 :e » l():e » »
5:e 9:e » 8:e » »
(i.e 7:e » förra hälften av (let 6:e årh. f. K
Jiirnåldern åter indelas i den äldre och den yngre.
Den äldre jarnåldern från mitten av 6:e årh. f. K. till omkr. 400 år efter K.
» yngre » » omkr. 400 år e. K. till senare hälften av ll:e årh.
Lämnande frågan om järnhanteringens verkliga alder till fram-lida slutgiltig utredning måste vi jämväl, som ovan antytts, nog in-stiimma med riksantikvarien Montelius i att de äldsta järnfynd, som