ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN ■297 b. Regenerativa v ar in ap p ar ater. William Siemens idé att uppvärma antändningsluft och generatorgas före förbränningen, genom att leda dem genom av de bortgående förbrän-ningsprodukterna förut upphettade tegelstaplar, sysselsatte redan på 1850-talet många järnmäns tankar, men först 1860 löste en engelsman Cowper frågan genom att, i stallet för att som Siemens ordna ett förbränningsrum mellan två växelbara regeneratorspar, förse varje regenerator med sitt eget förbränningsrum och låta gaslågan brinna i och upphetta den ena under det den andra apparaten upphettar blästern till masugnen, sedan växla om förbränning och blästervärmning mellan dem, sedan den förra blivit nog upphettad. Ytterligt stora svårigheter hade Cowper att kämpa med de första åren vid sina i Ormesbury Iron Works i Middlesborough uppförda apparater, och ännu år 1867, då R. Akerman besökte verket, voro svårigheterna ej övervunna. Akerman säger härom:* »Ännu vid tiden för mitt besök hade man dock icke lyckats med dessa apparater, emedan man ej kunnat tillfyllest befria mas-ugnsgasen från den medföljande mullen, som snart tilltäppte mellan-rummen mellan teglen och därigenom gjorde apparaterna otjänstbara. Man var visserligen allt fortfarande sysselsatt med experimenter för att rena gasen från medföljande mull, men under tiden mäste till apparaternas upphettning användas sårskilt bränsle. Då emellertid det icke lider något tvivel, alt ju med en lundinsk kondensator man skall kunna från mull befria åtminstone så mycket masugnsgas, som må behövas Lill upphettande av de mindre varmapparater, som vår jämförelsevis ringa masugnsbläster erfordrar, så bör ifrågavarande, dylika apparater vidlådande, olägenhel hiir i landet lätteligen kunna overvinnas.» Jag har tillåtit mig understryka några ord i detta ytl-rande för all fastslå, att Åkerman 1868 gav anvisning på den losning av gasreningsproblemet, som nu 40 år senare följts med basta fram-gång, till nytta för ej minst varmapparaternas biståndighet och arbets-lormåga. Utom all, som Åkerman amnärker, sotel igensatte kanalerna mellan teglen, så fastnade gang på gång genom detsammas avlagrande växelventilerna, vilka voro konstruerade som vanliga skjutspjäll, och detta gav allt som oftast upphov till explosioner, då rör sprängdes och tegelstaplarna inuti apparaterna ramlade samman, så att man fick »ställa kallt» och reparera. Sota apparaterna under gangen kunde man ej heller, ulan för varje gång detta med en av dem behövdes måste densam-ma kallställas och urplockas, teglen renskrapas och ånyo inresas samt apparaten varmeldas innan gas igen kunde påslappas. Först år 1870 kunde dessa svårigheter anses hava övervunnits dels genom Cowpers egna ansträngningar, men än mera genom en annan engelsman, Thomas Whitwells, ägare av ett större masugnsverk i Stockton on Tees i Cleveland, och dennes apparater spredos så småningom på 1870-talet i * Se .1. K. A. 1868 sid. 184.