310
JÄRNETS METALLURGI
1872 kom L. Gruner med sina »Studier rörande masugnar»,* vilka undersökningar väckte ett berättigat uppseende inom bergsmanna-kretsarna världen runt. Hans försök, vilka till sina praktiska detaljer utfördes vid Pouzins masugnar, Montélimart, och till sina teoretiska i bergskolan i Paris, gåvo honom anledning till en del slutsatser, var-ihland de viktigaste ansetts vara: l:o att fördelarna med höga masugnar är att reduktionen i dem sker på fullsländigare sätt inedelst koloxid utan någon betydlig medverkan av fast kol, d. v. s. alt man närmar sig den ideella gangen, som han ansåg borde beslå i att del fasta kolet (det som åtgår till järnets kolbindande fråndraget) uteslu-lande förbrännes av blästerns syre, 2:o att en viss medeldrivning av-passad efter ugnens höjd och rymlighet motsvarar minsta kolåtgången, 3:o att, till följd av koloxidens dissociation i masugnarnas övre delar, del tjänar till intet att öka piphöjden och piprymden över en viss gräns, 4:o för långsam drivning och för stor rymlighet äro ofördel-aktiga och 5:o kolbesparingen genom starkare upphettad bläster min-skas relativt till temperaturstegringen, så att utöver 800° föga kol-besparing står all vinna.
1874 fann Gruner all kokstackjärnet i några franska masugnar neri stallet ägde en värmemängd av 270—292 v. e., medan engelskt gjuteritackjärns smältvärme visade sig vara 242—246 v. e., och över-ensstämde dessa siffror rätt noga med L. Hinmans från 1865 som fann vid 7 svenska masugnar
att grått tackjärn vid utrinnandet innehar 290—310 v. e.
» helvitt » » » » 272—290 »
» kallblåst kanontackjärn » » » 269—284 »
Efter S:t Claire Devill, som först påvisade, att vissa ämnen i varme inverkade på koloxid efter formeln 2CO = CO2 + C, studerade en miingd (mest franska) vetenskapsinän delta fenomen och i slutet av 1800-talet började man inse denna dissociations inverkan på masugns-processen, ehuru man först genom van Vlotens påvisande, att kol-avskiljandet, om det tog för stora dimensioner, kunde leda till svåra skullningar (beskickningens fastnande), blev füllt uppmärksamgjord på sakens vikt. I nyare tider kom så Boudouard med sin teori, att som å ena sidan vissa ämnen som katalysatorer kunna bringa åstad koloxidens omvandlande till kolsyra och fritt kol, men å andra kolsyra kan med fritt kol bilda koloxid, måste det existera vissa jämvikts-lägen vid olika temperaturer mellan kol, kolsyra och koloxid och be-stämde han experimentellt dessa jämviktslägen för flera temperaturer mellan 500°—1000°. Han fann vidare, alt vid 445° kolavskiljandet var fullständigast, medan det upphörde vid något över 1000°. 1903 gjorde Schenck och Zimmerman en serie undersökningar på olika
* Revue Universelle des Mines 1872 och Blad för B. W. 1875.