JÄRNETS UTBRINGANUE UR MALMEN
321
kemisk sammansättning eller ej. Lagom satt gång ger lagom sat l tackjärn, vad sort tackjärn jag än blåser, d. v. s. då jag erhåller önskad tackjärnskvalitet med användande av en viss blästertemperatur, en viss dygnsproduktion (= drivning) och en viss godskvantitet (malm -|- beskickningsmedel) uppsatt på den kolmängd jag uppsätter, så går masugnen med lagom satt gång. Erhåller jag åter ett tackjärn hållande mera kol, kisel eller mangan än det önskade, så säges masugnen gå med nödsatt gång = gå i krävjolag = ha kravgång, vilket betyder, att den uppsatta kolmängden kraver mera gods för att ge lagom satt järn och tackjärnet kallas nödsatt eller kravjärn, medan om jag erhåller ett tackjärn med mindre haller av kol, kisel eller mangan än det önskade, så kallas gången hårdsatt eller för satt och tackjärnet likaså.
3:o. Försatt kallas däremot en hytta, vid vilken man för till-fället omöjligt kan göra utslag av tackjärn — ibland även ej av slagg, emedan järnel och slaggen blivit så svårsmålta eller ställets temperatur så låg, atl de forrå stelna redan innan de lämna detsamma.
4:o. Drivning: Med en hyttas drivning forstår man den kol-kvantitet, som per dygn i hyttan förbrukas och anger man densamma antingen i form av absolut drivning = antalet per dygn uppsatta hektoliter kol (även antalet sättningar av så och så många hl kol) eller ock relativ drivning = antatet per dygn drivna sättningar dividerat med det antal sättningar, som åtgingo för ugnens fyllande.
5:o. Skullning kallas en foreteelse i masugnsprocessen bestående i att beskickningen av en eller annan anledning (se längre fram) fastnar i pipan och bliv hängande kortare eller längre tid, varefter den plotsligt faller,
a. Pipprofilens beräknande.
Man har sedan långa tider tillbaka ansett, alt pipans storlek och form äro av mycket stor betydelse för ernående både av den tackjärnskvalitet och den dygnsproduktion, vilka man önskar bekomina och denna åsikt hyses ännu i dag, ehuru man nog under tidernas lopp funnit, att det varit och är formånligt järnka på begreppen om de lämpligaste detaljmåtten. I det stora hela kan man säga, att tendensen går åt förstorandef av produktionen genom lämpligt förstorande av vissa pipprofilens målt i forening med ökande i blästerns kvantitet och blästerns temperatur, och att denna forandring under senare år tagit fart kan man dels se, om man jämför medelsiffrorna för de upp-gifter vi insamlade till Wiborghs metallurgi år 1904* med dem J. A. Leffler insamlade fyra år senare,** dels är det allmänt känt att fort-
* Järnets metallurgi, föreläsningar av professor J. Gr. Wiborgh, sid. 486.
* * J. K. A. 1911, uppgifter om svenska masugnar för år 1908 av J. A. Leffler.
21.