326
JÄRNETS METALLURGI
äro kända för alt gå synnerligen bra, surt martintackjärn ej fordrar mera an 3 in3 ugnsrymd, basiskt martintackjärn ej fordrar mera än 2,6 5 ms ugnsrymd. Bessemerhyttan går också bra men har ett något sällsyntare sammansalt tackjärn, och därför lorde vara hast vid bessemertackjärn räkna med 3,3 5 in8 ugnsrymd allt per ton i dygnet bläst tackjärn.*
I tabeil LX har uppställts värdesiffror för de nuvarande 25 största svenska träkolshyttorna, varav siffrorna för två av desamma tagits ur Lefflers tabeller, medan siffrorna för de andra 23 samlats tinder berg-skoleresorna 1909, 1910 och 1911. Nederst i denna tabell äro insatta medelvärden för dessa hyttor och under den raden medelvärdena för de 25 största träkolshyttorna anförda i Wiborghs metallurgi och vilka's siffror samlades under bergskoleresor 1902, 1903 och 1904, dock Domn-arvshyttorna uteslutna, ty de ha nu omändrats lill kokshyttor. En jämförelse mellan de båda medelvärdsraderna ger en antydan om, i vilken riktning våra hyttingenjörer arbetat, och huru langt de kommit på 7 års lid. Medelsiffrorna visa för:
Piphöjden en höjning av en kvart meter, således en alldeles given tendens Lill högre masugnar, och hava vi nu G st. av 17 m och högre mol endast 2 stycken förut.
Slaggtappningsnivån tyckes man anse bor hallas vid det gamla, ty dar är ändringen = + 0, och de skiil som tala för detta äro: dels att man genom ställdiameterns förstorande i alla fall kan göra större utslag, dels ock alt slaggmängden betydligt avtagit genom alt, som nedan visas, beskickningarna anrikats.
Formhöjden visar en obetydlig ökning, alldeles för obetydlig, när man tanker på, vilka olägenheter det vid oren gång medför, all ha formorna så nära slaggbadets vanliga yta. Våra ingenjörer äro i detta fall alldeles för konservativa, såsom påpekades redan i tillægget i Wiborghs metallurgi, och i Rysslands nya träkolsmasugnar likaväl som i de amerikanska har man formorna vida högre upp utan någon olägenhet av för kalit järn. Pavloff visar nyare ryska träkolshyttor med en fonnhöjd av 10(57—1400 mm, medan Falkman från Amerika anför** att i träkolshyttorna dar formorna ligga 5 å 6 fol över ställ-botten. Att flytta upp formorna till åtminstone 1 m över ställbotten bör därför ej medföra någon fara, men vunnes det därmed, att slaggen ej behövde stå och »slå» i formmynningen, vilket verkar avkylande på både slagg och järn.
Korshandsnivån flyttas så smått nedåt. Medeländringen är 0,i 2 in, men som av tabellen framgår har en av våra högsta hyttor blott
Det kanske kunde tyckas, som föi'fattareii borde foreslå nedsättning även för be-hövlig m3 ugnsrymd vid lancashiretackjarnablåsning, men som lancashiremetoden ärden för ändringar i taekjärnets sammansättning känsligaste av alla, tvekar jag om huruvida detta är tillrådligt. Nog för det sekunda lancashire kan tåla raskare drivet tackjärn, men om det l:ma gör så med torde vara tvivel underkastat.
** J. K. A. B. 1907 sid. 179.