374
JÄRNETS METALLURGI
ningsinål har anbragt mellan pipmuren och ventilen i ett av gasuttagen, sii så kali och fuktig att den ej går att tända, och därför råder å kransen då elt stärkt kolos, varför arbetarna diir skola tillhållas att mellan sättningarna bege sig ut i friska luften. Ventilerna i gasuttagen hållas väl stängda och tätade. Varmapparaten har man börjat elda vanligen dagen fore fyllningen eller åtminstone samma dag denna pågår, så att den ej behöver tvärvärmas utan är füllt brunvarm ned-till, när gasen kan påslappas, vilket kan ske, då man ser, att den utan att slockna efter antändning brinner å kransen och lågan ej är för matt.
Slaggtappning. Då slaggen kommit upp så högt, att den står och slår i formorna göres slaggtappning. Denna tiligår så, att ett varmt torrt spett införes genom sanden under timpeln i stället, dar sakta fores lilet Iram och åter åt sidorna och så varligt och utan hast uldrages, då slaggen medföljer och börjar rinna samt får rinna tilis den slutar därmed. Har man slaggforma, så bortspettas den i denna sit-lande lerpluggen, så all slaggen rinner ut. Men som slaggen att börja med är kali, sur och seg, så händer, att man rent av får la bort slaggforman för att få nog stort hål att få den ut igenom, och får man då även dar efter tappningen täta med sand ifall biastern vill »slå fram». När gas kan påslappas till varmapparaten, så göres det, eme-dan del är bra att tort nog kunna få upp blästertemperaturen.
Allt eller som blåsningen fortgår ökas blästerns tryck och temperatur samt uppsättningarnas godsmängd, tilis man kommer upp till för hyttan normala forhållanden.
Desslorinnan har man dock fått börja slå ut järn.
Utslag. Då tilslag skall göras, bortskottas forst sanden ur järngatan med utslagsskyffeln* ända intill dår den av varmen sintrat samman. Av den innersta glödheta sanden strör man litet på bollen i järnrännan Lill säkerhet niot tackjärnsspnlsning av dar möjligen kvarvarande fukt. Sedan tar man etl skarpt längt spetl, lägger tvärs över rännan inne vid ställmuren en rundjärnsstäng i eil par så högt upp placerade krokar, att spellet bekvämt kau skjutas ut och in i järngatan så upptill och nedtill som längs sidorna. Man spettar så med kraftiga stötar upp hålel, börjande nedtill, spettande runl om, så att man ständigt tar hela gaveln i galan med sig. Det lösspettade krokas ut undan för undan. När man på det tilltagande skenet marker, alt man kommit nära in, så spettar man varligare, tilis järn börjar drypa, då man med 2 å 3 starka, raska stötar öppnar hela hålet, så att tackjärnet kommer framstörtande. Då detsamma nedrunnit i måtten och en del slagg utrunnit, påoses över denna i rännan litet kali sand, för att minska hettan, varpå järngatan göres väl ren ända in med
* Vid ett par svenska träkolshyttor använder man ej järngata utan har vid ställets botten endast ett runt hål igensatt med en lerplugg alldeles som vid kupolugnarna.