TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
449
öppningen; efter vad av Jernkontorets annaler tyckes framgå först för-sökta vid Erets lancashiresmedja (fore år 1856) under Klosters bruk, men från ar 1856 ivrigt förordade av C. J. Böös och C. A. Jacohsson och sedan av dem byggda vid en stor mängd bruk;
Treformshärdar (svenskhärdar), som konstruerades av G. A. Forsberg * för alt utan avbränningens ökande nedsätta kolåtgången och öka produktionen per enkelhärd, vilket med vissi härdsattare tackjärn samt raskt och påpassligt folk även lyckades. Dessa härdar sägas numera ha visat sig synnerligen lämpliga vid verk, dar man i stället för tackjärn önskar använda järnsvamp. Härdarna ha en forma på varje sida om arbetsöppningen och en mitt emot densamma;
Fyrformshärdarna konstruerades och utfördes vid Degerfors av disponenten F. G. Slridsberg** och utgjordes av dubbelhärdar med två formor på varje sida om arbetsöppningarna. De hava ej vunnit någon vidare spridning.
Regel är emellertid alt en härd ined flere formor hör giva större produktion och jämnare järn.
Skillnaderna mellan lartcashirehärdar av olika typ är ej så avse-värd på längt när, som mellan l. ex. den vanliga bessemermetodens konvertrar och lillbessemerns eller mellan de fasta och de vridbara martinugnarna eller ens mellan olika kupolugnsslag och därför torde det vara tillräckligt att i denna lärobok beskriva endast den nuvarande, inest använda härdtypen, ehuru naturligtvis vid föreläsningarna i bergsskolorna alla härdslagen böra å tavlan demonstreras då det galler undervisningen i en så specieilt svensk metod, som lancashiremetoden blivil.
Två forms-en kel-la ncashirehärden utgöres lili del yttre av med skruvar, kilar och ankarjärn sammanfogade tackjärnshällar, saml vissa rörledningar ävensom delar av eldfast murverk. Detta yttre omhölje benämnes härdstommen och utom detsamma har man vid en härd även några inre av tackjärn förfärdigade delar som benämnas härdvirket.
Hürden hör uppföras på torr och fast grund och får underst en grundmur, i vilken anbringas en kort trumina dels för avledandet av spetthons och formornas vallen samt det vatten som användes för bottenhällens avkylande, dels för framförande av behöriga rörledningar för kylvattnet.
Härdstommens delar (se pi. LXI1 och LXIII) utgöras av: 2 eller 4 sidostycken, 1 framstycke, 1 botlenplät, 2 valvhällar, 1 reffelhäll till förvärmningsunderlag för tackjärnet och de två blästertättställ-ningarna med sin gemensamma varmapparat, denna numera vanligen av Tholanderlyp.
Härdvirket återigen, som utgöres av lösa delar, mera utsatta för
* Av konstruktøren beskrivna i J. K. A. 1883, sid. 361. pi. XVI.
•* Se J. K. A. 1885, sid. 429.
29.