TACKJÄRNETS RAFFINERANDE OCH FÄRSKANDE
501
verk, som hade nog stor fabrikation att kunna liålla en dylik blandare varm, ly tackjärnet kallnade i den, om omsättningen ej var inycket stor och om satsen, som hölls inne, ej hölls vid minst 150 ton. Så myckel snabbare gick införandet av blandarna vid bessemerverken emellertid, när man snart kom underfund med, att man i dem er-lwll en synnerligen kraftig svavelrening av tackjärnet blott del höll tillräcklig manganhalt.*
Man har tre olika grupper blandarekonstruktioner, av vilka Ivå så gott som uteslutande användas vid bessemerverken och det tredje nästan uteslutande vid martinverken och alt vi här i Sverige kunna få anledning att konstruera ännu ett — fjärde slag synes mig ej otroligt.
De tre hittilis konstruerade huvudslagen utgöras av: l:o) de vickbara, på tappar upphängda blandarna, 2:o) de cylindriska på rullar och skenor upplagda, båda beskrivna redan i Wiborghs metallurgi och använda vid bessemerverken saml
3:o) blandare liknande vickbara martinugnar och liksom de försedda med gaseldning och regeneratorkamrar.
Det fjärde slaget, eller det jag tanker mig kunna komma till an-vändning i Sverige, skulle vara elektriskt upphettad blandare.
Lämnande de båda senare slagen liils vi behandla martinmetoden, skola vi här något narmare betrakla de två förstnämnda. En vick-har tackjärnsblandare består av (pi. LXX) en päronformad be-hållare förfärdigad av starka sammannitade och med vinkeljärn ytler-ligare förstärkta stålplåtar. In vandigt är den fodrad med tvenne legelskift vardera av 200 mm tjocklek, och det närmast plåten av chamotte, det innersta åler av magnesit, åtminstone så högt eller någol högre än slaggen kan komma atl nå vid apparatens vickande. Nära hotten är den försedd med en c:a 700 mm vid istjälpningsöpp-ning för del från masugnarna anländande tackjärnet och i toppändan ater med en c:a 650 mm vid avtappningsöppning, under vilken besse-merveikets tackjärnsskänk och vid svavelrening även slaggskänken framföres. Dessutom förses den ehuru sällan med gas- eller petroleum-eldapparat i bläsrörsform. Den kan, som den först konstruerades, vara upphängd på två tappar alldeles som en bessemerkonverter, men placeras numera helst på en liggande axeltapp, så som planschen visar. Som den, vad tyngdpunktens placering angår, är myckel ofordelaktigt konstruerad, så åtgår stor krall för dess manövrerande, varför den alltid vrides med hydraulik.** Dessa blandare konstrueras för 150— 750 tons innehåll.
En cylindrisk tackjärnsblandare åter (se pi. LXXI)*** består av ett liggande cylindrisk! karl med någol sfäriska gavlar, och
* Se under svavel och järn.
®* Tillhör ämnet bergsmekanik.
Köln-Bayenthals utmärkta konstruktion.