ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
554 ■IÄRNETS METALLURG! ug nsrummets längd sådan, att lågan räcker fram med sin spets siutande på c:a 6/? av längden i ugnsrummet, vilket, om ugnen har tre luckor å framsidan, svarar emot att, då gasen inkommer t. ex. trän vänster gavel, skall lågans spets sluta ungefär mitt emellan mitt-hickan och höger sidolucka. Räcker lågan längre fram, blir det för hett åt motstående gavel och dess kanaler, räcker den kortare, vill smältvärmen hålla sig för låg vid eldbryggorna. Huru läng lågan blir beror dock till god del på, huru gas och luft inledas i ugnsrummet. Vid galleri (se längre ned) bli de väl blandade och förbränningen snabb, varför sådant ugnsrum kan tagas kortare, än dar luften in-ledes i ett ovre lager och gasen genom ett par, under luftspringan placerade gluggar. De svenska martinugnarna hava i regel numera för korta ugnsrum, ty flertalet av dem drivas med större charger och med större gaspådrag, än de Ursprungligen konstruerades för och ha dock ej erhållit ökad badlängd. En på ett utmärkt tillfredsställande sätt arbe-tande basisk 18-tons martinugn försedd med sistnämnda gasinlednings-sält har 7 m ugnsrumslängd och 2,7 5 m bredd i ugnsrummet. Försedd med galleriinledning kunde den tagits med 6,4 m längd X 3 m bredd i ugnsrummet. Medelvärdet å förefintlig badvolym, räknad per ton insatt järn, stilller sig vid 8 stycken på senare lid nybyggda eller torstorade basiska svenska martinugnar till 0,2 4 m8, men vackla mellan 0,15 upp till 0,3 1 m3, vilket visar, att man nog har de mindre ugnarna överfulla och de största tilltagna för att undantagsvis lämna större gjutningar. Så är det ock med den av mig ovan omnämnda 18-tons ugnen, som allt ibland måste smälta charger för 25 tons tunga axelgöten. Vid normal gång d. v. s. 18 tons charger har den ett medelbaddjup = 0,32 m, vid 25 tons chargerna åter = 0,4 4 (obs! bad-längden ökas vid höjd badyta). Beräknar man för de i tabellerna LXXX och LXXXI uträk-nade medelvärdena motsvarande badvolymer enligt ovan anförda regler får man dem att per 1 ton insatt järn utgöra i m8 för: tackjärnet skroet avbrännan malmen kalken ugnsfodert S:a m 3 vid charge i i de sura ugnarna 0 103 0,064 0 009 0,0 2 3 — 0,0 2 3 0,222 vid charge i <le basi- ska ugnarna 0,079 0,088 0,0 15 0,0 1 2 0,0 1 4 0,017 0,225 Ugnsrummets längd tages vid medelstora och stora ugnar c:a 1,5 å 2 m längre än badytans längd, så alt gaserna hinna väl tända sig, innan de nå fram till badkanten. Detta kallas att skaffa sig tämligen långa eldbryggor. , M. A. Pavloff har* på grund av de martinugnsritningar, han samlat från olika länder, dragit tillsammans en tabell med medel- * Se S. u. E. 1911 sid. 1184.