FERROELEKTRISKA OCH NYA D1REKTA METODER
to
strömmen till definitivt, men först efter P/a å 2 dygn igangsattes gascirkulationen. Den uppsatta beskickningen ger 60% tackjärn av malm.
Bergsingenjörerna Leffler och Nyström framhålla i 1912 års rapport bland annat följande viktiga saker:
Elektrodåtgången torde icke behöva beräknas högre än liil 5 kg brutto per ton tackjärn vid jämn och regelbunden drift med ensartad lämplig beskickning. Avsevärda svårigheter forefinnas att dag efter dag, vecka efter vecka hålla lika jämn sättningsgrad på tackjärnel som vid en väl skott vanlig masugn. Kiselhallerna i tackjärnet vid elektriska ugnen forele bestämda vågrorelser. Vid den vanliga inas-ugnen har man som utmärkt regulator för delta blåsterns temperatur. Här åter måste man reglera med ökade koks- eller malmpåsått-ningar i uppsattningsmålet eller med extra sådana sättningar genom halen i ugnsvalvet, och slår gangen då lätt över åt motsatt håll.
Varmeförlusterna med kylvattnet uppgå till rätt avsevärda helopp.
Svavelreningen ar svårare i elektrisk än i vanlig masugn. Den-samma beror ju till god del på slaggens temperatur. I en vanlig masugn är temperaturen jämn hela slaggarean igenom, här återigen har man visserligen närmast elektroderna 3000° temperatur eller mera, men i falten mellan dem vida lagre, så att medeltemperaturen biir lägre, vilket ock framgår av de temperaturbestämningar, som gjorts vid slagg- och järnutslagen.
Slig uppsatt i större mängd orsakar större täppning i pipan, större täppning forsvårar gascirkulationen och vid användande av fläktar för denna avstannar densamma alldeles här och dar i vissa delar av pipan. På dessa ställen biir då kallare, slig, malm, kol och lim baka dar samman och skullningar och plötsliga ras uppstå. Starkare blås-verk kunna svårligen användas, ty då biir trycket under valvet i dege]-rummet för stärkt och lyfter samt bräcker detta vid mera tunnfrätta partier.
På liknande sätt verkar för stor procent platta ribbkol. Även de kunna alldeles hindra gascirkulationen, då så svagt blåsverk användes.
Från en väl sainmansatt och goda resultat givande beskickning (N:o 45) anföra experimentatorerna en del observationer och intres-santa siffror, såsom:
Beskickningen var sammansatt per 1000 kg träkol (vägande 15,6 kg per hl): 3838 kg Tuolluvaremalm-|-170 kg Stribergs-Kärrgruvemalm —j— 256 kg Ställbergsmalm + 171 kg lim och gav 2885 kg tackjärn samt 478 kg slagg, motsvarande en kolåtgång av 346 kg eller 22,14 hl per ton tackjärn. Tackjärnsprocenten blev av malm 67,6 6 och av gods 65,0 4, således en mycket rik beskickning. Per ton uppvägt tackjärn hade av beskickningen ingått: