FERROELEKTRISKA OC.H NYA DIREKTA METODEK
ugnstemperaturen och likaså ej under en charge i badet vid konstant insats, men enligt ohmska
Men lindningsantalet kan ej under gående drift ändras och således ej heller med det ledningsmotståndet
lagen är 4 =
och således hehöva vi blotl ändra spänningen i
primärledningen, så ändra vi ock spänningen i sekundärledningen, ty vi sågo all Vg = ■ 2 Och ändras spänningen i sekundärledningen,
At
så ändras således ock strömstyrkan och med den temperaturen.
4:o. För att samla de två strömmarnas kraftlinjer och leda dem alla i bestämd bana använder man sig, som fysiken lär, av en magnetiserbar järnkärna, och veta vi ävenledes från fysiken, att denna järnkärna (bildande en sluten krets) till förekommande av energi-förluster och uppvärmning genom virvelströmmar hör bestå av tunna (0,3—0,5 mm) utskurna järnbleck av kisel- eller aluminiumhaltig mju-kaste inartin eller av lancashire (se under specialstål), vilka bleck isoleras från varandra medelst tunna påklistrade papperslager (1/io av blecktjockleken) och vid större ugnar knippas i flera knippor skilda ål med mellanlagda oledande knappar, delta tor luftnings- och avkylnings skull, men dock alla knipporna hopfästade vid varandra medelst skruvar.
A pi. XCVII tig. 1—13 finnas sammanförda schematiska framställ-ningar av en del induktionsugnskonstruktioner. Vid dessa teckningaj-är att bemärka, att ugnarnas järnbleckkärnor (inagneterna) äro ostrec-kade. Det helsvarta utmärker stålbadet (resp. järnringar), det horison-lalslreckade = slagglager (resp. oledande änine som skall upphettas), det korsstreckade = primärspolar, det snedstreckade murverk av magnesitmassa eller tegel.
Fig. 1—4 visa Ferrantis’ egna konstruktioner, medan aila de andra äro ej uppfinningar ulan blott mindre eller mera lyckade förändringar av hans idé.
Fig. 1 av ledande
Eig. 2 .
Fig. 3 . lagd ledande Fig. 4.
visar hans konstruktion av en ugn, dar man i en ränna material vill upphetta eller smälta ett oledande material. En smältugn för metaller.
En ugn tor oledande ämnens upphettning genoin en in-metall- eller kolring.
En ugn för upphettning av metallringar l. ex. lyresringar
med lager av oledande äinnen emellan till skydd mol oxidation och varmeutstrålning eller till cementering av järnpjäser. Alla dessa konstruktioner hava det gemensamt, att den ovre som platl ring konstru-erade primårspolen rätt mycket hindrar chargering och avlagning av badrännan.
Fig. 5 visar Colbys år 1890 patenterade ändring. Kör all få badet atkomligt formade denne primärlindningen i rørform runt omkring ugnen. Härigenom vann han god åtkomlighet av tignsrännan, men