C>38
JÄRNETS METALLURGI
rnärka ali dessa charger skötts på degelstålsvis titan färskning eller raffinering*
Röchling-Rodenhausers ugnar.** Sedan man vid Dommeldingen i det Röchlingska järnverket i Völklingen byggt etl par av Kjellins ugnar men forgaves försökt använda dem för raffinering av thoinas- och basiskt martinstål, så beslöt man uttänka en induktionsugnskonstruk-iion, som med samma elektriska anordningar skulle bjuda möjligheter för färskning och raffinering. Man insåg att ett oeftergivligt villkor skulle vara etl bad, bjudande åtminstone delvis en större beröringsyta mellan slagg och järn, och kom man då på idén med primärspolar på båda transformatorbenen och tvenne sekundärrännor ingående i etl hredare mittparti. Samtidigt besinnade man viklen av att samla och nyttiggöra de kraftlinjer, som vid Kjellinska ugnen dock förloras och konstruerade så den Röchling-Rodenhauserska ugnen för enfasström (Pi. XCVIII fig. 2). Ugnen består ytterst av en stadig plåtmantel, stagad med vinkeljärn. Närmast denna följer ett värmeskyddande lager av porös grovkornig massa, innanför vilken dolomitrammassan vidtager. Även vid denna ugn rammas hotten först (å ett tegellager) och på denna stilles så en trämodell, füllt motsvarande rännorna och mittbadet saml rammas så mellan såval denna och yttre plåtmanteln som mellan densamma och de av koppar eller mässing gjorda skyddscylindrarna för spölarna. Även här avslutas uppåt med elt eldfast tegellager. De vertikala transformatorbenen hava längsträckt tvärgenomskärning lika-väl som de dem omgivande trådspolarna, varmed man vinner, att de smala rännorna, vari stålets överupphettning sker, bli längre och således niera effektiva. Transformatorbenen äro sammansatta på forut beskrivet sätt, men overslaget, som förenar dem, är avlyftbart. De omgivas emellertid ej blott som vid Kjellins ugn av primårspole av koppartråd, utan utanför denna befinner sig dessutom en sekundårspole av grova kopparplattstänger, vilka uppfånga de vid Kjellinugnen vagabonderede krafllinjerna. Dessa sekundärspolar äro i sin lur satta i forbindelse med i ugnssidorna inmurade ledare av mjukaste stå], vilkas uppstående skänklar synas i horisontalgenomskärningen. För övrigt utgör stålbadet med sina rännor forslås de huvudsakliga sekun-därledarna, och dessa tjänstgöra från början, medan åter de först-nämndas verkan begynner först då ugnsfodert närmast dem kommit upp så högt i temperatur, att det (andra gruppens ledare) biir ledande, då en sekundärström från stålledaren i ena väggen sedan går till den i den andra därvid genomlöpande badet i samma riktning som induk-tionsströmmarna från rännorna.
Tre fa s ugn en har, som av figuren 3 framgår, treskänglad trans-
* Hanemann angiver i Hütte kraftåtgång till 1200 kwt vid 700 kgs och 1000 kwt vid 1,6 tons charger.
M Se härom utförb'gare i Elektrische Öfen v. Rodenhauser & Schoenawa och i S. u. E 1908 sid. 1161, 1202, 1714, år 1910 sid. 663, 1728, år 1911 sid. 217, 1361.