X
JÄRNETS METALLUBG1
Elektrodregleringen sker medelst av drev påverkade kuggstänger, som röra sig i gejder å kylröret.
Inställningen av bågarnas längd, varigenom energiätgängen he-stämines, äger rum för hånd ntan automatiska apparater. Ström-stötar förekomma sällan vid delta system och entlast då hågarna ländas, i vilket fall strömrusningen likväl är lätt all kontrollera medelst motstånd av lämpligt slag liksom vid motorer.
En nämnvärd fasförskjutning äger icke rum även vid höga peri-odtal, och fasförskjutningen kan sägas svara mol 0,9 5 cos 1. Den för smältning, utan raffinering av kali charge erforderliga energien har vid en relativt liten ung om 60 kw, uppförd vid Hallstahaminars Bultfabriks A. B. hefunnits utgöra c:a 500 kw-timmar pr Ion; detta tyder på en verkningsgrad 0111 65 å 70 %, vilket torde få anses som en för en så liten ugn sårdeles gynnsani siffra. Att en reducerande atmosfär är lätt att ernå i en dylik ugn framgår därav, alt elektrod-förbrukningen visat sig uppgå till endasl 1 å 2 kg pr 400 kw-timinar, d. v. s. c:a 2 ä 4 kg pr ton, vid nedsmeltning av skrot. Kraftför-hrukningen är mycket lätt all reglera inom vida gränser. I tomgang kan l. ex. kraften begränsas lili 20 ä 30 % av den nonnala, vilkel på ett ungefär motsvarar vad som behövs för att hålla temperaturen uppe i den tomma ugnen.
Den för en ugn av della system mest länipliga ströinarten ulgöres av vanlig 3-fasström, som av tvenne 1-las-transformatorer förvandlas till s. k. sammansatt 2-fasström med en geniensam 0-punkt, som an-slutes till den eller xle vertikala elektroderna, under det att de båda fasernas andra ändpunkter anslutas till de horisontala elektroderna. Huru ett dylikt strömsystem är anordnat, framgår av diagrammet lig. 3. Spänningen pr Ijusbåge utgör 80 å 125 volt. Högre spänning kan ej med fordel användas vid dessa elektrodugnar på grund av att bågarna antaga alltför stora längder vid hög ugnstemperatur, varigenom svårigheter uppstå att isolera strömmarna mol kortslutningar inuti ugnen. De horisontala elektroderna kunna lätt så an-ordnas, att de inre spetsarnas höjdläge är justerbart relativt chargen. Detta sker antingen medelst parallel! förflyttning av hela elektroden eller genom alt giva den en viss vinkelrörelse. Man är härigenom i stånd att rätta avståndet mellan Ijusbågen och chargen efter dennas höjd i ugnen och att sålunda alltid använda minsta niöjliga Ijusbäge-avstånd. Man kan t. o. m., om så skulle önskas, alstra Ijusbågar inellan de horisontala elektroderna och badet. Ugnens arbetssätt biir i della fall analogi med l. ex. system Héroult*
En ugn med av chargen oberoende Ijusbågar är vida lättare att hantera än en sådan, dar värme icke kan alstras utan en charge, som leder strömmen. Rennerfelts ugn likaväl som Stassanos inedför möjligheten att hålla ugnen varm hur länge som helst, om uppehåll “ Denna senare anordning torde ej vara formånlig. Q—a.