ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
I-'ERROELEKTRISKA OCH NYA DIREKTA METODER 649 mellan chargerna måste göras. Därjämte är det sårdeles lätt att sintra en nygjord botten och att verkställa erforderliga härdreparationer vid detta systems användande, vilket återigen är förenat med ganska stora svårigheter vid härnedan följande ugnstyper. P. L. Héroults stålugn* Såsom av pi. XCIX fig. 2 franigår, består denna av ett stjälpbart ugnsrum, vilande å stjälpmedar eller rullager och beklätt med grova plåtar, innanför vilken plåtmantel närmast plåten muras med eldfast tegel, varpå infodras med magnesit- eller dolomit-massa. Valvet, som är avlyftbart, muras av silika- eller eldhärdigaste chamottetegel. Det utmärkande för ugnen är dess genom valvet till nära slaggytan nedhängande 2 si. elektroder, vilka kunna, sedan chargen i det närmaste nedsmält eller hela tiden, om man arbetar med smalt insats, regleras automatiskt.** Denna Héroults ugn går för 1-fas-växelström, men han har även t. ex. i Illinois Steel C:o verk i Chicago byggt cirkelrunda 3-fasugnar med trenne elektroder nedhängande genom valvet. Den senare ugnen infodras med en inassa-, hopblandad av magnesit 4~ basisk slagg -|- tjära, vilken massa skall stå utmärkt vid lag, men tjänstgör denna 15-tons ugn endast för bessern erståls ra (finering. Den förstnämnda ugnen är försedd niet] tapphål å ena långsidan och med insättningsgluggar i gavlarna. Héroults stålugnar hava funnit stor användning till toljd av sin starka och enkla konstruktion samt relativt låga byggnadskostnad. Ugnens skötsel. Nyomställd torkeldas ugnen genom en i ugns-rummet å på hotten täckande plåtar uppgjord och underhallen vedeld och utan all elektroderna ännu inhängts, saml haller man harunder elektrodgluggarna något giest slutna medelst pålagda plåtar eller plåt-lock. En blott svag vattenström hålles härvid i gång i kyllådorna, så att dessa äio nära kokheta, ty eljes torkar ej närmast dem i valvet varande brukfogar ordentligt ut. För att även botten skall bliva varm under denna eldning, bör man ha ugnen stående på lul. ömsom framåt, ömsom bakåt, och röra om ibland i kohnassan. När inan är övertygad om, att fuktigheten avgått, kan hetseldning i'öre-lagas och inkastas då i ugnsrummet torr koks och inhängas elek-Iroderna, som nedsänkas så djnpl, att de vila på kokslagrel, Härefter påslappes ström, då denna genom kokslagret går från ena elektroden till den andra, hildande massor av små Ijusbågar. Man kan emellertid varmelda även på så satt, att ugnen forst rensopas från resterna av aska och träkolsstycken från torkeldningen, plåtarna ut-krokas, ugnsbottnen belastas — för att ej jäsa upp — med järnstycken * Hans mindre lyckade masugn beskrives ej, men återfinnas beskrivningar darå i E. Haanels rapporter över »Electro-thermic Processea». och »on the Experiments made at Sault, S:t Marie». Over hans stålugn finnas utförligare beskrivningar dels i samma rapporter, dels i »El. Ofen» von Rodenhauser & Schoenawa, dels i S. n. E. 1905 sid. 633, 1907 sid. 1282. ** Bergsmekaniken.