FERROELEKTR1SKA OCH NYA DIREKTA METODER 667
funnit dess järnhalt då vara i bergartsfri sammansättning 75,3 % Fe, når FeO haller 76,2 % Fe. Vid forlsatt värmestegring börjar så ut-reducerandet av järn medelst koloxid, under bildning av kolsyra, vil-ken dock av i overskott befintligt kol genast omsättes till koloxid, så att de från kapseln nu avgående gaserna utgöras av så gott som ute-slutande den senare gasen. Teoretiskt taget skulle 285 kg kem. rent koJ åtgå tor 1 ton järns utreducerande ur ren svartmalm. Metodens svårigheter utgöras i främsta rummet av ett rätt avpassande av brän-ningstemperatur och bränningstid. Vid för hög bränningstemperatur reagerar koksaskans kiselsyra med bildad kalciumsulfid i enl. med SiO2 + CaS 4- CO2 CaO8SiO + CO + S, då den bildade järnsvampen begarligt tager upp det så frigjorda svavlet, varförutom smält silikat insuges i svampens porer. För kort bränningstid medfor ej slutredu-cerade svampkärnor, för lång åter ävenledes svavelupptagning. För snabb upphettning åstadkommer på briketternas yta bildning av ferro-silicat, vilket såsom lättsmäll tapper till porerna, hindrande reduktionsgasens inträngande. Av flera skäl användes blott rikaste malm-slig. Dels göra de långa frakterna från de mellansvenska gruvorna till Höganäs all svamp av fattig slig biir för dyr, dels orsakar svamp med inycket bergart för stor avbränningsprocent vid svampens senare följande smältning i martinugnar eller i lancashirehärdar. Höganäs använder därför Gällivare i Lule anrikade malmslig, hållande i ge-neralprov Fe — 96,5 %, S = O,o 2 5 %, P = 0,01 3 %., A12OS = 0,6 2 %, SiO2 = 1,18 %. Mg() = sp, CaO = 0,1 5 %, MnO = sp.
Den framställda svampens volynrvikt är 2 ä 2,5, varför den häller 70 % porer. Detta kan forstås förbättras genom kallpressning (troligen upp till en eg. vikt av 4,5 å 5).
Redogörelse för kostnaderna av tillverkningen har ej offentliggjorts, men vel man, att svampen vid Höganäs säljes till ungefär samma pris, som bästa svenska smidesjärnsskro betingar, varför den hjälp, som de svenska bruken skulle av denna process få, är skäligen ringa, åtminstone om man ser till ökad produktion. För åstadkommande av vissa finare specialprodukter är det dock en god hjalp.
Rudolfs—Thisells metod* tyckes efter .1. Rudolphs beskrivning gå ut på att i vertikala fack, uppmurade i ringugnsform, packas närmast fackens väggar ett poröst gasgenomsläppande lager och innanför detta malmslig och kalk i omväxlande lager. De senare dock kling ned-satta rundjärnstänger, vilka vid uppdragandet bilda vertikala kanaler i sligmassan. I fackens väggar äro murade förbränningskanaler, vari-genom facken kunna upphettas. Ugnen skall skötas så, att först torkas sligmassan och uppglödgas, sen inpressas i de vertikala sligkanalerna luft, som skall vid sin passage genom sligmassan rosta bort svavlet ur malmen och sedan frånkopplas luften, sligkanalerna fyllas med träkol eller antracit och generatorgas insläppes, som då, när den
* Utförligare beskrivning i J. K. A. B. 1912 sid. 181.