GJUTERISKÖTSELN
671
kända, men han talar ock om kupolugnar, dock menande med dem just reverberugnarna, som benämndes så ibland i England. Broling berättar i sina »Anteckningar under en resa i England», tredje delen sid. 184 o. f., alt det forstå gjuteriet i Sverige blev anlagt 1762 i huvud staden vid Clara Bergsgränd i grannskapet av Clara sjö »av en svensk herr Meyer», som från Amsterdam fick in en engelsk gjutare. Detta gjuteri bar sig emellertid ej, utan nedlades, och engelsmannen for hem till sitt land igen. »Någon tid därefter inrättades av engelsinannen Lewis ett gjuteri vid Bergsund», som fortfarande blomstrade (1817). när Broling gav ut sina anteckningar. Det tredje sager han anlades av greve Ruuth vid Hälsingborg, det fjärde »få år före» antecknin-garnas ulgivande även i Stockholm och av Samuel Owen (å nu kungl. Myntets gård). Emellertid hade Broling* i England sett verkliga kupol-ugnar, d. v. s. vad vi ännu i dag kalia kupolugnar, som han förut aldrig hört talas om och varav »10 eller 12 funnos i London» 1799. Han säger, att engelsmännen fått idén till dem av Réaumur. Senare talar han** dock även om svenska kupolugnar, som drevos med trä-kol, och vilkas beskrivning han talt av direktörerna av Uhr och Lied-beck. De voro utvändigt fyrkantiga och 2,5 m höga samt hade en ryggforma. En fanns byggd i Hällefors i masugnsgjuteriet och en vid Svabensverk. Invändigt voro de tbrmade alldeles som masugnar (0,3 in i ställbadet, 0,4 5 in i buken och 0,3 m i uppsåttningsmålet) samt användes för omsmältande av ingöten och småjarn.
a. Ugnarna. De ugnar, som mest användas inom tackjärns-gjuterierna, äro kupol- och reverberugnar, mera sällan degelugnar (de senare mest för metall- och en del finare gjutgods) och lika sällan marlinugnar. Elektriska ugnar av t. ex. Rennerfelts typ böra emellertid bli utmärkta i fingjutgodstillverkningen, n. b. dår kraft kan fås billigt.
Kupolugnarna. Av dessa finnas en massa olika konstruktioner och flera av dem användas även i Sverige, men torde vara nog att här beskriva två av de. mest använda samt en tredje alldeles ny sådan.
Man indelar kupolugnarna i sådana med och utan framhärd.
Krigars kupolugn är försedd med framhärd (se pi. CI fig. 1—4). Den består av ett cylindriskt schakt, nedlill förselt med tvenne sido-gluggar, i vilka blåstern upptill nedkommer genom snett inåt riktade springor från tvenne blasterlådor. Nere vid den lutande botten är ytterligare en glugg, påminnande om järngatan i en masugnspipa, och genom denna glugg rinner det smälta tackjärnet ned i den utanför ugnen uppmurade framhärden, som har antingen cylindrisk eller 4-kantig form. Denna är i sin tur vid bolten försedd med tapphål och dessutom med ett par, strax ovanför botten placerade formhål, vilka dock
* Se »Anteckningar under en resa i England», del III sid. 199.
* * Sid. 204.