Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
148 LIKSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORERS KONSTRUKTION. Vi skola anföra de medel, man för den skull företrädesvis användt. Genom att lämpligen af passa maskinens hufvud delar efter hvarandra kan armatur-reaktionen försvagas, skinens ledare *) med n, med Z, p, så är Betecknas ma- elektromotoriska kraft med E, antalet verksamma vid induktorns yta med JV, antalet hvarf pr minut antalet verksamma kraftlinier, utgående från en pol halfva antalet polstift med och antalet polpar med Vid NnZ p E= G0.10Ä induktorer med parallelkoppling och således äfven vid vanliga tvåpolsdynamos är —=1. Af detta värde å E följer, att man kan förändra N, n och Z utan att E undergår förändring. Ökas det magnetiska fältets styrka, blifver Z större, och vid konstant omloppshastighet måste N tagas mindre, hvarigenom armatur-reaktionen förminskas. Genom användande af kraftiga elektromagneter och jämförelsevis svag induktor kan således det afsedda ändamalet vinnas. Man kan dock icke öfverskrida en viss gräns, som bestämmes genom mättningen hos järnet samt genom de förluster, hvilka uppstå genom foucaultska strömmar och hysteresis. Det är äfven möjligt att förminska armatur-reaktionen medelst ökning af hvarfantalet n samt genom motsvarande förminskning af N, men äfven här uppnås snart en gräns till följd af de båda sistnämnda orsakerna. Att armatur-reaktionen kan förminskas genom att föröka af ståndet mellan polstyckena och järnkärnan i induktorn, ha vi redan förut antydt (jämför fig. 111, p- 145). Det är äfven tydligt af hvad vi ofvan anfört, beträffande armatur-reaktionens uppkomst, att om det magnetiska mot- ståndet mot de af induktorn härrörande kraftlinierna på annat sätt förökas, äfven härigenom armatur-reaktionens inflytande kan motverkas. Huru detta kan verkställas framgår af fig. 114. Samma ändamål vinnes genom att magnetpolerna sam- mansättas af från hvarandra isolerade plåtar, parallela med induktortrådarnas riktning. **) Man kan äfven försvaga armatur-reaktionen genom an- vändande af compoundlindning och kolborstar. Medelst com- poundlindningen kan icke blott nedsättningen af antalet kraft- linier och af spänningen upphäfvas, utan man kan tillika däri- *) Vid ringinduktorn är N lika med antalet trådhvarf, vid truminduktorn dubbla detta antal. ’*) Se Fischer-Hinnens ofvan citerade arbete, p. 205.