Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
148 LIKSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORERS KONSTRUKTION.
Vi skola anföra de medel, man för den skull företrädesvis
användt.
Genom att lämpligen af passa maskinens hufvud delar efter
hvarandra kan armatur-reaktionen försvagas,
skinens
ledare *)
med n,
med Z,
p, så är
Betecknas ma-
elektromotoriska kraft med E, antalet verksamma
vid induktorns yta med JV, antalet hvarf pr minut
antalet verksamma kraftlinier, utgående från en pol
halfva antalet polstift med och antalet polpar med
Vid
NnZ p
E= G0.10Ä
induktorer med parallelkoppling och således äfven
vid vanliga tvåpolsdynamos är —=1. Af detta värde å E
följer, att man kan förändra N, n och Z utan att E undergår
förändring. Ökas det magnetiska fältets styrka, blifver Z
större, och vid konstant omloppshastighet måste N tagas
mindre, hvarigenom armatur-reaktionen förminskas. Genom
användande af kraftiga elektromagneter och jämförelsevis
svag induktor kan således det afsedda ändamalet vinnas.
Man kan dock icke öfverskrida en viss gräns, som bestämmes
genom mättningen hos järnet samt genom de förluster, hvilka
uppstå genom foucaultska strömmar och hysteresis. Det är
äfven möjligt att förminska armatur-reaktionen medelst ökning
af hvarfantalet n samt genom motsvarande förminskning af
N, men äfven här uppnås snart en gräns till följd af de båda
sistnämnda orsakerna.
Att armatur-reaktionen kan förminskas genom att föröka
af ståndet mellan polstyckena och järnkärnan i induktorn, ha
vi redan förut antydt (jämför fig. 111, p- 145).
Det är äfven tydligt af hvad vi ofvan anfört, beträffande
armatur-reaktionens uppkomst, att om det magnetiska mot-
ståndet mot de af induktorn härrörande kraftlinierna på annat
sätt förökas, äfven härigenom armatur-reaktionens inflytande
kan motverkas. Huru detta kan verkställas framgår af fig.
114. Samma ändamål vinnes genom att magnetpolerna sam-
mansättas af från hvarandra isolerade plåtar, parallela med
induktortrådarnas riktning. **)
Man kan äfven försvaga armatur-reaktionen genom an-
vändande af compoundlindning och kolborstar. Medelst com-
poundlindningen kan icke blott nedsättningen af antalet kraft-
linier och af spänningen upphäfvas, utan man kan tillika däri-
*) Vid ringinduktorn är N lika med antalet trådhvarf, vid truminduktorn
dubbla detta antal.
’*) Se Fischer-Hinnens ofvan citerade arbete, p. 205.