Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

158 LIKSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORERS KONSTRUKTION. Vid vissa dynamomaskiner, afsedda för ett växlande antal båglampor i serie, hvilka således böra äga föränderlig poten- tial men konstant ström, begagnas en automatisk anordning hvarmed borstarna flyttas framåt vid en ringa tillväxt hos strömmen samt bakåt, om denna något aftager. Härigenom kommer att aftaga eller förökas, när 11 förökas eller aftager. Vi vilja till slut anmärka, att armatur-reaktionen icke medför effektförlust pä annat sätt, än hvad som föranledes af att maskinen måste tagas större eller förses med särskilda anordningar för att motväga den nedsättning i spänning den föranleder, således indirekt. 65. Effektförluster vid likström sdynamos. — Förutom den genom armatur-reaktionen uppkommande spänningsför- lusten, som vi i det föregående tagit i betraktande och som beräknas till vid pass 2 å 4 % vid truminduktorer och 4 å 8 % vid ringinduktorer, gifves det åtskilliga andra orsaker, som för- svaga dessa maskiners verkan, och som vi nu skola taga i betraktande. Foucaultska strömmar är en vanlig orsak till effektförlust. Det är förnämligast i induktorns järnkärna, som dessa ström- mar alstras genom induktion frän elektromagneterna, och såsom bekant förebygger man denna förlust genom att samman- sätta järnkärnan af tunna järnbleck. Blecken isoleras från hvarandra vanligen genom papper eller ock genom ytans oxidering eller bestrykning. Användandet af järntrådar vid hopsättning af järnkärnan anses numera ofördelaktigt, emedan magnetiseringen för mycket försvagas. Men äfven i polskorna induceras sådana strömmar genom de kraftlinier, som utgå från induktorn, i synnerhet om dennas järnkärna är tandad, i hvilket fall kraftlinierna förnämligast samlas vid tändernas nära polytan kommande ändar. För att försvaga de då upp- kommande strömmarna och den af dem härrörande förlusten i effekt, hvilken visar sig genom tändernas och polskornas upphettning, göras tänderna smala och höga samt anbringas nära intill hvarandra. Med andra ord: deras mellanrum blifva djupa och trånga. Äfven begagnas nedåt utvidgade och upp- till helt smala mellanrum eller efter Jonas ~Wenströms metod hål i järnkärnan för trådarnas införande eller ock utskär- ningar, hvilka tillslutas med ett lager af upplindad järntråd. Men jämväl i induktorns ledningar kunna sådana strömmar uppkomma, i synnerhet om järnkärnan är glatt och ledningen utgöres af grofva kopparstänger. Vid tandad järnkärna är denna olägenhet mindre, emedan kraftlinierna här förnämligast genomgå tänderna och blott till en mindre del mellanrummen, i hvilka trådarna anbringas. Genom att sammansätta led-