Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
SJÄLFINDUKTIONENS INFLYTANDE PÅ EN VÄXELSTRÖM. 165 Såsom bekant återgifves sambandet mellan t, e, E, i och I genom en sinusoid (fig. 122), där t uttryckes genom abscissan, e och i genom motsvarande ordinata, hvars maximi- värde är E eller I allt eftersom sinusoiden angifver den elektromotoriska kraftens eller strömstyrkans varia- 722. tioner. Vid A, B, C äro e och i noll. Afståndet /' AC motsvarar on hel pe- z/ 1 'S ____________-A------V—, riod T samt AB och B C ry en half period eller T. Den verksamma elek- tromotoriska kraften Ex och den verksamma strömstyrkan Ix, som de elektriska mät- ningsinstrumenten skulle lämna, om de användes för den på nu angifvet sätt alstrade strömmens undersökning, äro mindre än E och I. Man har i själfva verket (se § 49, p. 114) E. =-^==0,707 E-, L =-^=—Q,7O7 I. . . (5). 3/2 v 2 Det bör dock anmärkas att den växelström, som lämnas af de ifrågavarande maskinerna, icke i regeln fullständigt mot- svaras af en sinusoid. Såsom vi längre fram skola närmare förklara äga större eller mindre afvikelser rum därifrån. Men i de flesta fall utgår man vid de teoretiska undersökningarna öfver växelströmmen från den förutsättning, att denna grafiskt angifves genom en sinuskurva. Det är endast under ett så- dant antagande ekv. (5) är gällande. I annat fall blifver för- hållandet mellan Ex och E samt mellan Ix och I olika. Växelströmmaskinerna äga i allmänhet mer än ett pol- par, och flera af de ofvan gifna formlerna komma i så fall att modifieras, h varom mera längre fram. De egenskaper hos växelströmmen, som vi i det följande skola framhålla, äro dock oberoende af det sätt, hvarpå växel- strömmen uppstått, så framt denna ström kan antagas grafiskt angifvas genom en sinuskurva sådan vi i det föregående an- tagit. Vi förutsätta äfven, att T alltid betecknar hela perio- dens längd, oberoende af det sätt-, hvarpå strömmen alstrats. 69. Själfinduktionens inflytande på en växelström. — I det föregående ha vi förutsatt att själfinduktionens in- verkan kan försummas. Men i allmänhet är detta icke hän- delsen, utan en mer eller mindre afsevärd själfinduktion förefinnes i trådspiralen eller den ledning, som står i förbin- delse därmed. Därigenom föranledes dels en förminskning af strömstyrkan och dels en förskjutning af I i afseende