Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

SJÄLFINDUKTIONENS INFLYTANDE PÅ EN VÄXELSTRÖM. 165 Såsom bekant återgifves sambandet mellan t, e, E, i och I genom en sinusoid (fig. 122), där t uttryckes genom abscissan, e och i genom motsvarande ordinata, hvars maximi- värde är E eller I allt eftersom sinusoiden angifver den elektromotoriska kraftens eller strömstyrkans varia- 722. tioner. Vid A, B, C äro e och i noll. Afståndet /' AC motsvarar on hel pe- z/ 1 'S ____________-A------V—, riod T samt AB och B C ry en half period eller T. Den verksamma elek- tromotoriska kraften Ex och den verksamma strömstyrkan Ix, som de elektriska mät- ningsinstrumenten skulle lämna, om de användes för den på nu angifvet sätt alstrade strömmens undersökning, äro mindre än E och I. Man har i själfva verket (se § 49, p. 114) E. =-^==0,707 E-, L =-^=—Q,7O7 I. . . (5). 3/2 v 2 Det bör dock anmärkas att den växelström, som lämnas af de ifrågavarande maskinerna, icke i regeln fullständigt mot- svaras af en sinusoid. Såsom vi längre fram skola närmare förklara äga större eller mindre afvikelser rum därifrån. Men i de flesta fall utgår man vid de teoretiska undersökningarna öfver växelströmmen från den förutsättning, att denna grafiskt angifves genom en sinuskurva. Det är endast under ett så- dant antagande ekv. (5) är gällande. I annat fall blifver för- hållandet mellan Ex och E samt mellan Ix och I olika. Växelströmmaskinerna äga i allmänhet mer än ett pol- par, och flera af de ofvan gifna formlerna komma i så fall att modifieras, h varom mera längre fram. De egenskaper hos växelströmmen, som vi i det följande skola framhålla, äro dock oberoende af det sätt, hvarpå växel- strömmen uppstått, så framt denna ström kan antagas grafiskt angifvas genom en sinuskurva sådan vi i det föregående an- tagit. Vi förutsätta äfven, att T alltid betecknar hela perio- dens längd, oberoende af det sätt-, hvarpå strömmen alstrats. 69. Själfinduktionens inflytande på en växelström. — I det föregående ha vi förutsatt att själfinduktionens in- verkan kan försummas. Men i allmänhet är detta icke hän- delsen, utan en mer eller mindre afsevärd själfinduktion förefinnes i trådspiralen eller den ledning, som står i förbin- delse därmed. Därigenom föranledes dels en förminskning af strömstyrkan och dels en förskjutning af I i afseende