Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

BERÄKNING AF ELEKTROMOTORISKA KRAFTEN HOS DYNAMOMASKINER. 183 magnetismen mellan nära noll och ett maximum, men där- emot äger omkastning rum i den roterande delen. I den yttre ramen är magnetismen dels konstant och dels varierande. Det förra gäller de delar, som ligga mellan en nordpol och närgränsande sydpol, och dessa delar kunna vara massiva, hvaremot öfriga delar af ramen och polerna samt det rote- rande ankaret böra vara lamelierade. Med den nu beskrifna anordningen åsyftas enligt patent- anspråket att förminska den magnetiska spridningen mellan magnet- och induktionsspolarna samt att förhindra uppkomsten af induktionsverkningar på magnetiseringsspolarna vid ankaret B:s rotation. 78. Beräkning’ af den elektromotoriska kraften hos dynamomaskiner med enkel växelström. — Vid den beräk- ning af den elektromotoriska kraftens maximivärde hos en växelström, som vi i § 68 verkställt, ha vi funnit, att denna kan uttryckas genom "o \ I* ^!s fe p CM ICO där N betecknar hela antalet i följd varande trådhvarf i den roterande spiralen, n antalet hvarf per minut samt Z största antalet kraftlinier, som under spiralens rörelser omslutas af denna, d. v. s. det antal kraftlinier, som spiralen innehåller, när dess plan är vinkelrätt mot deras riktning. Men vid härledningen af detta uttryck antogo vi, att det magnetiska fältet var enformigt och att således öfverallt lika många kraftliniei- innehållas per kvcm. De dynamomaskiner, som användas inom tekniken, äga dock i regeln flera poler, och ofta ett mycket stort antal sådana. Huru olika de maskiner än äro, som alstra enkel växelström, utgöras de nästan alltid af en krans eller ring med ett jämnt antal magnetpoler samt en ring med motsvarande antal induktorspolar, hvilken ring i vissa fall kan vara densamma som den förra, och genom dessa spolar går en följd af magnetiska fält, hvilka antingen äga växlande riktning eller ock blott föränderlig intensitet. I alla händelser genomgås spiralerna af ett föränderligt antal kraftlinier, hvilket är vilkoret för att en elektromotorisk kraft skall frambringas. Om antalet polpar i stället för att vara 1, som nyss anförda ekvation förutsätter, vore t. ex. 4, så skulle den elektromotoriska kraften fyrdubblas, och vore polantalet 2p, skulle den elektromotoriska kraften blifva p gånger större än när blott ett polpar förefinnes. Dessutom är antalet sam-