Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

182 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER. rare än vid likströmsmaskinerna, emedan vid de förra icke blott strömstyrkan varierar, utan äfven fasförskjutning äger rum. Den af ingeniör Danielson uppfunna metoden består däruti, att induktorn till den likströmsmaskin, som under- håller elektromagneterna, förses med en andra trådlindning, hvilken genomgås af växelströmmen eller af en från denna transformerad ström. Härigenom förstärkes nyssnämnda ma- skins fält i samma förhållande som fasförskjutningen i hufvud- strömmeu förstoras. Kompensation såväl för strömstyrkan som fasförskjutningen kan på så sätt erhållas.*) Vid nämnda utställning förefanns äfven en af Aktie- bolaget de Lavals ångturbin tillverkad växelströmsmaskin, som konstruerats af den Fig. 133. finske ingeniøren J. Soldman. Äfven den- na var en dubbel- maskin, men med orörliga elektromag- neter och induktorer samt med roterande ankare efter den prin- cip vi i § 75 om- talat, ehuru med väsentligt olika de- taljer. Anordningen har i Sverige paten- terats**),och vi skola nu i korthet redo- göra därför, men till- lämpad vid en enkel maskin. Fig. 133 visar densamma. A är en järnram, n, n, s, s de ä denna aubragta inåt skjutande polerna, som hvar och en är om- lindad med en induktionsspole I. Två och två bredvid hvar- andra liggande poler äro omlindade med en gemensam mag- netiseringsspole M pä så sätt, att de erhålla lika polaritet och de närmaste motsatt. J3 är det roterande ankaret med framsprång, hvilkas bredd är dubbelt sä stor som de fasta polernas. Vid dess rotation uppstår icke några magnetiska variationer inom den till två närliggande poler med samma polaritet hörande magnetiseringspolen, hvaremot magnetismen i de till dess poler hörande induktionsrullarna I är under- kastad hastiga växlingar. I de faststående polerna varierar ') Se vidare Elektrotechnische Zeitschrift, 1899, p. 38. ’*) Se patentbeskrifuingen n:o 7,322.