Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
188 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER.
erhålla samma frekvens. Om de då förenas genom ledningar,
kan generatorn drifva motorn. Uppenbart är likväl, att det
i allmänhet är olämpligt eller obekvämt att begagna motorer,
som icke af sig själfva komma i gång vid strömmens slut-
ning. Flera uppfinnare ha därför försökt att konstruera mo-
torer, vid livilka detta vilkor är uppfyldt. Ett sätt, som
härför blifvit användt, är att göra bruk af den maskin för
likriktad ström, som måste användas för motor-elektromag-
neternas drifvande, och hvilken maskin ofta har samma in-
duktoraxel som denna, men som här till en början sättes i
verksamhet med ett litet accumulatorbatteri När växelströms-
maskinen sedermera arbetar såsom motor, sätter den tillika
i rörelse likströmsmaskinen,
Fig. 137. och denna kan dä samtidigt
användas såväl för att lämna
ström till den förstnämndas
elektromagneter som ock till
att ladda accumulatorbatteriet
för nästa igångsättning. Men
dylika anordningar blifva
kostsamma och invecklade.
Af större praktiskt värde äro
utan tvifvel de växelströms-
motorer, som grunda sig på
flerfasströmmarnas egenska-
per, om hvilka vi i det föl-
jande komina att tala. Det
var vid början af 1890-talet,
som nära samtidigt flera så-
dana konstruktioner vunno in-
steg i praktiken. Vi skola
anföra en af de första, näm-
ligen den från Oerlikon-fabriken. Principen för denna in-
duktionsmotor åskådliggöres genom fig. 137. Här finnes en
orörlig yttre ring med två trådspolar, hvilka frambringa poler
upptill och nedtill. Inuti finnes en roterande induktor med
en järncylinder samt en sluten ledning utan något samband
med den yttre ledningen. Om denna induktor sättes i rota-
tion under det att växelströmmen genomgår elektromagneten,
induceras strömmar i de delar af dess ledningar, hvilka när-
mas till och aflägsnas från polerna. Dessa strömmar repel-
leras mindre kraftigt af den pol, till hvilken de närmas, än
den motsatta, emedan till följd af rotationen en ledare an-
tager en fas, som i hviloläget skulle tillhöra en längre bort
belägen ledare. Men icke heller denna motor är, som man
uttrycker det, själfstartande. Anordningen kan likväl här vara