Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

188 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER. erhålla samma frekvens. Om de då förenas genom ledningar, kan generatorn drifva motorn. Uppenbart är likväl, att det i allmänhet är olämpligt eller obekvämt att begagna motorer, som icke af sig själfva komma i gång vid strömmens slut- ning. Flera uppfinnare ha därför försökt att konstruera mo- torer, vid livilka detta vilkor är uppfyldt. Ett sätt, som härför blifvit användt, är att göra bruk af den maskin för likriktad ström, som måste användas för motor-elektromag- neternas drifvande, och hvilken maskin ofta har samma in- duktoraxel som denna, men som här till en början sättes i verksamhet med ett litet accumulatorbatteri När växelströms- maskinen sedermera arbetar såsom motor, sätter den tillika i rörelse likströmsmaskinen, Fig. 137. och denna kan dä samtidigt användas såväl för att lämna ström till den förstnämndas elektromagneter som ock till att ladda accumulatorbatteriet för nästa igångsättning. Men dylika anordningar blifva kostsamma och invecklade. Af större praktiskt värde äro utan tvifvel de växelströms- motorer, som grunda sig på flerfasströmmarnas egenska- per, om hvilka vi i det föl- jande komina att tala. Det var vid början af 1890-talet, som nära samtidigt flera så- dana konstruktioner vunno in- steg i praktiken. Vi skola anföra en af de första, näm- ligen den från Oerlikon-fabriken. Principen för denna in- duktionsmotor åskådliggöres genom fig. 137. Här finnes en orörlig yttre ring med två trådspolar, hvilka frambringa poler upptill och nedtill. Inuti finnes en roterande induktor med en järncylinder samt en sluten ledning utan något samband med den yttre ledningen. Om denna induktor sättes i rota- tion under det att växelströmmen genomgår elektromagneten, induceras strömmar i de delar af dess ledningar, hvilka när- mas till och aflägsnas från polerna. Dessa strömmar repel- leras mindre kraftigt af den pol, till hvilken de närmas, än den motsatta, emedan till följd af rotationen en ledare an- tager en fas, som i hviloläget skulle tillhöra en längre bort belägen ledare. Men icke heller denna motor är, som man uttrycker det, själfstartande. Anordningen kan likväl här vara