Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

ROTERANDE MAGNETISKA FÄLT. 193 Således är OP - Oa + aP = Oa + (ab' — b'c') sin - 6 ■eller OP — Oa + Oa = — fy Hsin wt. På samma sätt finner man att OQ = (abr + b'cfy) cos = (2a6z — Oa) cos b 6 ■eller OQ = (2ä2— h^^-y/3. Nu är på grund af ekv. (28) numeriska värdet af h2 bestämdt och således, om man inför detta värde å h2 samt <let af ekv. (28) gifna värdet å i det nyss funna uttrycket för O Q, fås denna komposant OQ — fy Hcos wt samt resultanten Oc' = f -ff V sin2 wt + cos2 wt = f H. Det resulterande fältets intensitet skulle således i detta fall vara konstant samt en ocb en half gång så stor som maximivärdet hos hvartdera af de särskilda magnetiska fälten. För öfrigt framgår det af hvad vi anfört, att fältet måste vrida sig kring medelpunkten O med en konstant hastighet samt beskrifva ett hvarf under perioden T. Vi böra dock anmärka, att den beräkning öfver fältets styrka, som vi nu anfört, endast kan vara approximativ, emedan de förutsättningar, som ligga till grund för densamma, endast äro närmevis riktiga. Särskildt bör nämnas, att själf- induktionen måste antagas vara utan inflytande. Det är tydligt, att två- och trefasströmmar, sådana som vi i denna paragraf omtalat, skulle kunna erhållas genom att två eller tre generatorer för enkel växelström anbragtes med gemensam axel och i passande läge till hvarandra. Men man kan på enklare sätt vinna ändamålet medels en för- ändring af de vanliga alternatorerna, så att en maskin lämnar två eller flera växelströmmar af olika fas. Nära samtidigt ha i första rummet Testa och Bradley i Norra Amerika, v. Dobrowolsky i Tyskland, C. E. L. Brown i Schweiz samt Jonas Wenström i Sverige lyckats lösa detta viktiga problem. Vi skola nu redogöra härför. 13. — Dahlander.