Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

ELEMENTÄR TEORI FÖR INDUKTIVA FLERFASMOTORER. 215 Strömmen i rotorledningarna utöfvar ett tvärmagnetiserande inflytande på statorns magnetiska fält. För att utröna detta beteckna med maximum af kraftflödet i motorns fält, hvilket roterar med en vinkelhastighet wy. Men detta fält härrör icke blott af flerfasströmmen i statorn, utan jämväl af den i rotorn inducerade strömmen, hvars intensitet vi be- teckna med i. Vi draga (fig. 165) en rät linie, representerande />, samt afsätta från dess ena ändpunkt 0 ett af- Fi9- 26/1 stånd angifvande ström- styrkan i. Det af denna alstrade tvärmagnetiska fältet betecknas genom den mot nyssnämnda linie vinkelräta linien &, hvars storlek är lii, där k beror af det magnetiska ledningsmotstandet samt af antalet trad- hvarf hos rotorn. Den tredje sidan Cl i den rätvinkliga triangeln representerar då den magnetiska fältintensiteten, som måste meddelas genom strömmen i statorn, hvaijämte vinkeln mellan a och B angifver fasskilnaden, hvarmed den i rotorn inducerade strömmen kommer efter a. Arean hos den rätvinkliga triangeln kan uttrycka rotorns vridningsmoment M, hvilket är proportionelt mot både B och i. Strömstyrkan i är proportionel mot såväl B som W2 samt omvändt proportionel mot det elektriska ledningsmot- ståndet r i motorn. Den kan därför angifvas genom om eftersläpningen K är en koefficient. Häraf följer KB — ?c2) __ KBs = b r v k korthets skull betecknas med 5 och • • (38) för = 7/r tang________(38 a), H där 1 : kK. Eftersläpningen blifver således sa mycket större, ju. större fasskilnaden och motståndet r äro- Af ekv. (38) erhålles tillika k'r B s b _______