Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

 =3 NÅGRA DETALJER VID STARKSTRÖMSLUFTLEDNINGAR. 231 strömsledinngen går öfver en byggnad eller öfver metallmassor af stor utsträckning, t. ex. rörledningar i fria luften eller trådlineledningar. Visserligen kan erforderligt skydd erhållas, om tillräckligt starka och säkert fästade ledningar användas. *) Vid korsningar af landsvägar eller järnvägar användas kablar under jordytan eller ock trummor för trådarnas inneslutande eller skyddsnät, om luftledningen fortsättes äfven öfver väg- banan. En annan viktig klass af säkerhetsanordningar vid luft- ledningar afser att skydda dessa mot den atmosferiska elek- tricitetens inverkningar. Beträffande den statiska induktionen från åskmolnen, äro i allmänhet icke några särskilda skydds- åtgärder behöfliga, emedan ledaresystemet sällan är så full- ständigt isoleradt, att icke tillräcklig afledning till jorden före- finnes. Särskildt gäller detta för flerfasleclningar, vid hvilka föreningspunkten mellan ledningarna, den så kallade noll- punkten, sättes i förbindelse med jorden. Däremot är det nödvändigt att åstadkomma ett sådant skydd mot direkta urladdningar och sä kallade bakslag, genom hvilka strömmar af hastigt växlande styrka och riktning samt följaktligen med stark själf induktion i maskinernas och transformatorernas led- ningar frambringas. För att skydda svagströmledningar an- vändas såsom bekant åskledare, grundade på den principen, att den af den atmosferiska elektriciteten alstrade strömmen går öfver ett luftlager till jorden, under det att batteriström- men, hvars spänning är jämförelsevis låg, icke kan öfvergå detta. Vid starkstromsledningar och därmed i samband stående maskiner och transformatorer äger till en del men icke fullständigt samma förhållande rum.**) Om en ljusbåge uppstått vid åskledarens luftlager i en svagströmsanläggning, så kan den blott äga kort varaktighet, emedan elektricitets- källan själf icke kan underhålla densamma, hvaremot en dynamomaskin med hög potential kan vidmakthålla den af den atmosferiska elektriciteten frambragta ljusbågen. Denna båge verkar såsom kortslutning och slocknar icke förrän åsk- ledarens poler förstörts eller maskinen blifvit afstängd. Till följd häraf är det nödvändigt att genom någon anordning släcka ljusbågen. Detta skulle kunna ske genom att i jord- ledningar från åskledaren införa ett säkerhetsstycke af lätt- smält metall, så att den genom ljusbågen gående strömmen afbröts. Men då ganska många urladdningar kunna före- *) Om den i Schweiz vunna erfarenheten härutinuan se en uppsats af öfveringeniören N. Rahm i Teknisk Tidskrift 1899. **) Se häröfver en utredning af ingeniör K. A. Lindström i Förhand- lingarna vid Nordiska Teknikermötet i Stockholm 1897, p. 129.