Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

232 VÄXELSTRÖMS DYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER. komma under ett enda åskväder, skulle icke säkert skydd sålunda erhållas utan att använda ett flertal dylika parallelt anbragta säkerhetsstycken. I stället har man gjort bruk af en egenskap, som vissa metaller, förnämligast zink, kadmium, magnesium och kvicksilfver, äga, att en ljusbåge visserligen till en början uppstår, när de användas som elektroder, men att den icke fortsätter, om ock ytorna äro nära hvarandra. På flera sätt har detta tillämpats vid åskledare för starkströms- linier. Så t. ex. har på en marmor- eller porslinsskifva an- bragts ett udda antal små zinkcylindrar i följd efter hvar- andra och på en bråkdel af en millimeters afstånd mellan baserna. Den mellersta cylindern sättes i förbindelse med jorden, de båda yttersta med ledningen, som skall skyddas.*) Maskinens skydd förökas, om mellan densamma och åskledaren induktionsspolar införas, så att urladdningens gång genom maskinen försvåras. Ett annat slag af säkerhetsapparater äro sådana, vid hvilka den i åskledarens luftmellanrum alstrade ljusbågen utsläckes medels en stålmag- Fi9- net eller en elektromagnet, som frambringar ett magne- tiskt fält med kraftlinier, vin- kelräta mot strömmens rikt- ning i bågen. Vidare omnämna vi Siemens Halslces s. k. hornåskledare, hvilken helt enkelt utgöres af två böjda, grofva metalltrådar af den form fig. 178 visar, anbragta på isolatorer. Afståndet mel- lan trådarna ökas uppåt. Ljusbågen alstras nedtill vid det minsta mellanrummet och går af sig själf uppåt tills den slocknar, därtill föranledd så väl af den uppstigande varma luftströmmen som af ljusbågens egen elektromag- netiska verkan. Afbildningen visar denna åskledare af den nyaste pä grund af erfarenheten modifierade inrättning för växelströmsledningar, hvilka uppbäras af trästolpar. De hori- sontala delarna af cle böjda koppartrådarna kunna förskjutas *) Om erfarenheter, som vunnits med zinkåskledare, se det sista å pag. 231 citerade arbetet.