Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

248 DEN ELEKTRISKA BELYSNINGENS NYASTE FRAMSTEG. betjäning. Däremot anmärkes såsom fel hos de nya lamporna svagare ljusstyrka för samma elektriska energi. Försöken med Janduslampor visade, att af de 110 volt, som en sådan lampa tog i anspråk, förefanns vid bränntidens början 80 volt i ljusbågen, hvilken potentialskilnad småningom sjönk till ett konstant värde af 76 volt, så att 34 volt konsumerades af det i serie anbragta motståndet och af trådspiralen. En dylik lampa brinner således med nära dubbelt så hög spänning som de vanliga lamporna. Man skulle därför kunna jäm- föra en Janduslampa med två vanliga lampor i serie för samma strömstyrka. Dessa båda lampor tillsammans skulle då gifva större ljusutveckling och dock taga mindre, energi i anspråk, hvarjämte ljusfördelningen med de två lamporna ofta vore fördelaktigare än med en lampa af större ljusstyrka. Men däremot vore kostnaden för anskaffande af två lampor äfvensom deras skötsel kostsammare samt kolförbrukningen större. I synnerhet är Janduslampan fördelaktig, när lampan måste anbringas på icke lätt tillgängliga ställen, då det är af stor vikt, att ombytet af kol endast med långa mellan- tider påkallas. 98. Siriuslampan. En annan ny båglampa, som vunnit ganska vidsträckt användning i vårt land, är den af »Elektriska Aktiebolaget Sirius» i Stockholm tillverkade lampan, hvaraf fig. 184 visar en afbildning. Äfven denna lampa har en inre cylinder och en yttre glob likasom Janduslampan, men dess regleringsmekanism är väsentligt olika och enklare än dennas. Afståndet mellan kolspetsarna bör vid Siriuslampan efter kolningen vara vid 100 å 130 volts spänning minst 18 å 20 mm., då strömstyrkan är 2,5 å 3 ampere, samt 30 å 32 mm. vid 4 å 6 ampere. Vid en spänning af 200—220 volt samt vid 1,5 ampere är äfven afståndet 30 å 32 mm. men vid 2 å 3,5 ampere lampor 40 å 42 mm. Den undre negativa kolstångens ursprungliga längd är 13 cm. och den öfre positiva stångens 35 cm. På sätt afbildningen visar uppbäres den förstnämnda stången af ett tvärstycke, hvilket är anbragt nedtill vid en ram och medels två muttrar fasthålles vid denna. Upptill å samma ram finnes ett lock, och genom ett hål i detta går den öfre kolstängen, hvilken dessutom om- slutes af ett rör. Den inre glascylindern, som nedtill är sluten, upphänges medels två hakar, i hvilka vid locket fast- nitade hängslen ingripa. Cylinderns öfverkant bör sluta tätt till locket, på det att kolets förbränning må ske långsamt. Vid införande af kolen och rengörning af cylindern skjutes denna jämte lock upptill