Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
250 DEN ELEKTRISKA BELYSNINGENS NYASTE FRAMSTEG. Beträffande den enkla regleringsmekanism, hvars hufvud- sakliga anordning framgår af fig. 184, må anmärkas att den öfre kolhållaren är förenad med ett horisontalt tvärstycke, från hvilket två järnkärnor uppstiga, ingående i hvar sin trådspiral. Strömmen, som genomgår ett motstånd vid lampans öfre del, kommer sedermara till de orörliga spiralerna, hvilka då upplyfta järnkärnorna och kolhållaren, så att ljusbågen alstras. Medels en kolf, hvars vertikala stång är anbragt vid det nyssnämnda tvärstycket och upptill ingår i en liten, stående cylinder, utjämnas rörelsen. Vid en nyare form af Siriuslampan finnes blott en trådspiral vid kolstångens sida och en järnkärna, som nedhänger i spiralen och hvars öfre del är fästad vid en nära horisontal tvåarmad häfstång ofvan- om spiralen. Järnkärnan upplyfter den öfre kolhållaren, när strömmen slutes, så att bågen kan bildas. Häfstångens fäst- punkt är anbragt vid ett tvärstycke nära spiralens öfre sida. Vid häfstångens andra arm är öfre kolhållaren fästad samt ytterst den vertikala cylindern, som tjänar för rörelsens ut- jämnande. Den till cylindern hörande kolfstången är fästad nedtill vid det tvärstycke, som uppbär trådspiralen. 99. Den nyare glödlamptillverkningen. Man torde med skäl kunna anmärka, att de framsteg, som det senare årtiondet ägt rum vid tillverkningen af de elektriska glöd- lamporna, i mindre grad bestått i dessas tekniska fulländning än i en massproduktion af billiga lampor. Den långt drifna konkurrensen på detta område har förmått glödlampsfabri- kanterna att alltmera söka nedsätta tillverkningskostnaderna äfven på bekostnad af lampornas varaktighet. Den första svenska glödlampfabriken, som grundades af ingeniör Ii. IT. Strehlenert, för hvars lampor vi redogjort i föregående arbeten öfver elektriciteten, har sedan dess blifvit nedlagd. En annan svensk dylik fabrik, nämligen »Aktiebolaget De Lavals glöd- lampfabrik Svea» i Stockholm har under flera år tillverkat glödlampor i ganska vidsträckt skala, men har äfven den till följd af den stora utländska konkurrensen upphört.*) I vårt land finnes för närvarande blott en mindre glödlampfabrik: »Aktiebolaget Skandinaviska Glödlampfabriken» i Nyköping. Vi skola lämna en öfversikt af det vid tillverkning af glödlampor numera vanliga förfaringssättet, hvilket visserligen vid de olika fabrikerna mer eller mindre modifieras. Af stor vikt är beskaffenheten af det glas, som användes *) En redogörelse för denna fabrik är lämnad, i den ofticiela berättelsen öfver Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897, sid. 1029.