Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

20 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. af ett stort beckprisma, hvars bas var en likbent triangel af 1,2 m. sida, 30° brytande vinkel och hvars höjd var 1,5 m. Prismat stäldes vertikalt på 2,6 m. afstånd från den parabo- liska spegeln, så att strålarna kommo i riktning mot prismats tyngdpunkt i 65° vinkel mot den bortre brytande ytan. Medels två ledande skärmar begränsades strålknippan, utgående frän framkallaren i spegeln. Vid den motsatta sidan om prismat uppritades på golfvet en cirkel af 2,5 m. radie med basens tyngdpunkt till medelpunkt. Efter denna cirkel flyttades en parabolisk spegel med resonator så, att dess öppning ständigt var vänd mot prismat. Det visade sig, att icke några gnistor erhöllos i resonatorn, om de båda speglarnas axlar samman- föllo, men att gnistbildningen började vid 11° vridning af spegeln, blef störst vid 22° och upphörde ånyo vid 34°. Detta motsvarar en brytningsexponent af 1,6 9. Andra forskare hafva sedermera funnit för paraffin 1,41, för ebonit 1,7 2 4 och för vatten. 9,40 5. Lodge och Howard hafva jämväl lyckats att bryta och koncentrera de elektriska strålarna genom stora linser. Äfven dubbelbrytning af de elektriska strålarna kan äga rum, hvilket Mack ådagalagt genom försök, bland andra genom att låta dem genomgå en ekskifva af 60 cm. bredd och 20 cm. tjocklek. 12. Dämpning af elektriska svängningar. — Professor V. Bjerknes*') vid Stockholms Högskola har anställt iakt- tagelser**), som äro af ganska stor betydelse för kännedomen om de elektriska vågorna. De afsågo till en början under- sökningen af lagen för försvagningen af dessa vågor vid en metallisk ledning. De hastiga elektriska oscillationerna, hvilka uppträda först i den primära strömkretsen (framkallaren) och sedermera i den sekundära (resonatorn), försvinna inom en. mycket kort tid. Innan induktionsapparater! hunnit lämna en ny gnista efter den föregåendes försvinnande, har jämvikt inträdt. V. Bjerknes fann, att med den af honom använda induktionsapparaten 42 kontakter ägde rum på en sekund. Men på samma tid var svängningstalet c:a 30 millioner, så att mellan tvä gnistor c:a 700,000 svängningar möjligen skulle kunna uppträda. Då emellertid vid. den elektriska vågrörelsen en kraftig dämpning förefinnes till följd af utstrålningen af energi samt genom ledningsmotståndet, måste antalet af de verkligen där försiggående svängningarna blifva vida mindre. Härvid är att märka, att dämpningen i den sekundära ledningen *) Son till den i § 5 omnämnde professor C. A. Bjerknes i Kristiania. “) Annalen der Physik und Chemie, 1891, Bd, 44, p. 74.