Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

STRÅLAR AF ELEKTRISK KRAFT. 19 Strålarnas rätliniga utbredning. Stäldes en zinkskärm af 2 m. höjd och 1 m. bredd mellan speglarna, vinkelrätt mot strålarnas riktning, slocknade resonatorns gnistor full- ständigt. Likaså om skärmar af stanniol eller guldpapper begagnades. Människokroppen verkar äfven som en skärm. Däremot hindra icke oledare strålarnas genomgång; en trä- dörr genomsläpper dem. Om två zinkskärmar af 2 m. höjd och 1 m. bredd uppställas symmetriskt till höger och vänster så att ett mellanrum lämnas för strålarna, röna gnistorna i resonatorn däraf ingen inverkan så länge mellanrummet icke är mindre än spegelns öppning, men de slockna, när det är minskadt till 0,5 m. Polarisation. De elektriska strålarna äro bildade genom transversella vibrationer på samma sätt som ljusstrålarna. Man kan visa detta experimentelt. Vrides den spegel, där resonatorn finnes, kring en horisontal axel, blifva gnistorna småningom allt svagare och försvinna, när de båda infalls- planen komma vinkelrätt mot h varandra. Återföras speglarna i det ursprungliga läget, så att deras symmetriplan samman- faller, och man mellan dem ställer en träram med 2 m. höjd och 2 m. bredd, på hvilken 1 mm. grofva koppartrådar på 3 cm. afständ från hvarandra äro uppspända parallelt, och dessa äro parallela med brännlinierna, försvinna resonatorns gnistor, men förblifva oförändrade, om trådarna komma vinkel- rätt mot brännlinierna. Ramen verkar således på de elektriska strålarna som en turmalinskifva på rätlinigt polariserade ljusstrålar. Hertz framhåller dock, att de elektriska oscilla- tionerna äro åtföljda af magnetiska oscillationer, så att om de förstnämnda äga rum i vertikalplanet de sistnämnda för- siggå i horisontalplanet. Reflexion. Vi hafva nyss antydt, huru Hertz påvisade de elektriska strålarnas återkastning från en ledande yta genom uppkomsten af ett stående vågsystem. För att skilja de reflekterade strålarna från de infallande, ställde han de båda speglarna bredvid hvarandra, så att deras axlar konver- gerade mot en punkt på 3 m. afstånd framför dem. Resonatorn visade då inga gnistor. Men om en vertikal zinkskärm stäldes vid denna punkt vertikalt och vinkelrätt mot medellinien, erhöllos gnistor till följd af strålarnas reflexion från skärmen. Vreds denna c:a 15° åt ena eller andra sidan kring en vertikal axel, slocknade gnistorna, hvilket visar att reflexionen var regulier och icke diffus. Brytning. För att undersöka huruvida de elektriska strålarna brötos, d. v. s. förändrade riktning vid öfvergången från luften till ett annat isolerande ämne, gjorde Hertz bruk