Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
264 DEN ELEKTRISKA BELYSNINGENS NYASTE FRAMSTEG. blyet uttagna A*f°rmiga fördjupningar. Skifvorna bildas af blyoxid med ett bindmedel af flytande kolväteföreningar. Genom denna anordning blifver hela plåtens yta verksam. Zink-bly accumulatorer tillverkades först af Keymer*') i Paris och sedermera i förbättrad anordning af Leitners elektricitetsverk i Berlin. Vid dessa element användes bly- superoxid till positiva och zink till negativa elektroder. I ett cylindriskt kärl anbringas vid omkretsen en böjd blyskifva, hvars inre yta är förvandlad till blysuperoxid, och i dess midt nedstår en zinkstång. Den elektromotoriska kraften blifver här större än vanligt, ända till 2,4 5 volt. Fortfarande användes till fyllningen af accumulatorerna ren svafvelsyra, utspädd med rent, helst destilleradt vatten. Äfven ringa inblandningar af främmande ämnen verka skad- ligt på plåtarnas bestånd. Salpetersyra eller ättiksyra sawt metaller, t. ex. koppar ocli zink, verka i hög grad skadligt på de negativa blyplåtarnas varaktighet. Det är därför af stor vikt att vid accumulatorerna använda omsorgsfullt renad syra, sådan som accumulatorfabrikerna lämna. Vid fyllningen af elementen begagnas vanligtvis svafvelsyra af sp. vikten 1,15, som vid urladdningen sjunker till • vid pass 1,14, men vid laddningen stiger till 1,16. Det kan förtjäna omnämnas, att äfven om den utspädda svafvelsyran utsättes för stark köld och stelnar, den bibehåller sin ledningsförmåga, så att accumulatorbatteriets verkan fort- går. Nansen använde ett sådant batteri på »Fram», hvilket oaktadt vätskan vid den starka kölden stelnade ända till kärlens botten underhöll den elektriska belysningsanläggningen. Vid de vanliga accumulatorerna med blyplåtar är elemen- tens spänning, när urladdningen börjar, 1,9 5 volt, och denna får upphöra, sedan den efter några timmar sjunkit till 1,8 5 volt. Efter laddningens början stiger spänningen ganska hastigt från sistnämnda värde till 2,1 volt och sedan lång- samt till 2,2 och därefter hastigt till 2,5 volt och därutöfver. Vid 2,2 volt börjar syrgas att uppstiga från den positiva och vid 2,3 volt väte från den negativa elektroden, och vid 2,5 volt bildas vid båda plåtarna starka gasströmmar och vätskan antager ett mjölkaktigt utseende. Laddningen af bry tes då i allmänhet, men i vissa fall sker öfverladdning. Så snart laddningsströmmen upphört, sjunker spänningen till 1,9 5 volt. Genom de förbättringar accumulatorerna de senare åren undergått har det blifvit möjligt att föröka strömtätheten,. hvilken vanligtvis räknas i ampere per kvadratdecimeter verk- *) Se »Elektriciteten», 2:a uppl., p. 164.