Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

 NYARE CENTRALSTATIONER FÖR ELEKTRISK BELYSNING. 269 ligga under jordytan. De utgöras af järnbandarmerade bly- kablar för de yttre ledningarna och blanka kopparstänger för den mellersta ledningen. Fördelningspunkten befinner sig i en liten byggnad, som tillika upptager säkerhetsstycken för matareledningarna samt telefonapparat o. s. v. De fran de särskilda matarekablarna förande proftrådarna förenas i nämnda byggnad till en kabel, som går till stationen. Afståndet mellan yttersta punkten af nätet från stationen utgör vid pass 3,8 km. och kablarnas sammanlagda längd 29 km. Anläggningen är beräknad för 8,000 samtidigt lysande glödlampor å 16 normalljus. — Vid denna belastning upp- står 2 X 50 volts förlust i hufvud- och matarekablarna samt 2X3 volts i fördelningskablarna. Alla de till byggnaderna gående ledningarna äro anordnade efter treledaresystemet med blank mellanledning. Elektriska motorer med mer än 2 hkr. kunna drifvas med 220 volt, men äro de för större hästkraft måste 440 volt användas. Staden Zurichs elektriska belysniugsstation är af intresse såsom exempel på en anläggning, vid hvilken såväl vatten- kraft som ångkraft användes vid driften och där växelström alstras. Den första delen af belysningsanläggningen blef färdig 1892 och utfördes af Oerlikonfabriken. Man begagnade då den stadens vattenverk vid floden Limat, 2,5 kilometer fran stadens centrum, tillhörande öfverflödiga vattenkraften med 1,7 å3 m. fall samt en vattenmängd af 34,1 till 57 kbm. i sekunden. Denna kraft upptages af tio fulltrycks-reaktionsturbiner af Henschel-Jonvals system, af hvilka två och två verka på en gemensam horisontal axel. Alla dessa öfverflytta kraften till en enda, i det 100 m. långa maskinhuset liggande axel, som beskrifver 100 hvarf i minuten. Af den till vid pass 1000 hkr. uppgående effekten an- vändes dock endast 400 hkr. till elektricitetsverket. Men ytterligare uppställdes två turbiner, hvardera afsedda att vid hvarje vattenstånd lämna 175 hkr. Medels kugghjulsutväx- ling öfverföres kraften till två växelströmsdynamos på 300 hkr. hvardera samt två Manchesterclynamos för fältmagnet- strömmens frambringande. De förstnämnda dynamos äro efter Kapps system. Vid inre omkretsen af ett gjutjärnsom- hölje äro pä hvardera sidan 30 fältmagneter anbragta. Mellan magneterna roterar flackringsinduktorn, som innehåller 30 spolar, af hvilka 15 äro i följd. Dessa maskiner lämna vid 200 hvarf i minuten 2000 volt och 100 ampere samt en fre- kvens af 50. Likström maskinerna lämna hvardera vid 400 hvarf i minuten 100 volt och 200 ampere. En af dem är tillräcklig för magnetiseringsströmmen till samtliga växel- ’• F