Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
22 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. Fig, 12. svängningarna mer än hundra gånger mindre än i den primära, så att först efter mer än 1,000 svängningar elongationerna nedgått till en tiondedel af de ursprungliga. Genom senare undersökningar*) har V. Bjerknes ådagalagt, att olika metaller i vissa hänseenden förhålla sig olika mot de hastiga elektriska svängningarna. Visserligen har Hertz funnit, att de elektriska vågornas fortplantningshastighet är densamma vid trådar, vare sig dessa äro goda eller mindre goda ledare, äfvensom om de äro magnetiska eller omagnetiska, hvarjäxnte dessa vågor icke djupt intränga i metallmassan, så att metallerna i fråga om elektriska vågor förhålla sig på samma sätt som vid den statiska elektriciteten. Genom an- vändande af resonatorer af olika metaller har Bjerknes dock visat, att förmågan att dämpa de ifrågavarande vågorna är större hos järn och nickel än hos platina, nysilfver, mässing och koppar, hvilka sex metaller och legeringar undersöktes. S. Lagergren har å Stockholms Högskola närmare under- sökt dämpningen**) och ådagalagt att denna beror på två orsaker: användande af energi för öfvervinnande af den inre friktionen eller det elektriska ledningsmotståndet samt afgif- vande af energi genom strålning eller vågors utsändande i omgifvande medium. Vid måttliga spänningar äger dock icke någon energiurladdning rum till den omgifvande luftens molekyler. För alla resonatorer aftager dämpningen med växande kapacitet. V. Bjerknes har äfven närmare undersökt de elektriska vågornas förmåga att intränga i själfva metallerna.***) Såsom vi nyss antydt, är en vanlig metallskärm ogenomtränglig för dessa vågor. Men ett ytterst tunt lager, t. ex. ett på glas utfäldt silfverskikt, kan genomsläppa dem, och detta visar att vågorna kunna intränga i metaller, fastän de hastigt *) Annalen der Physik und Chemie, 1892, Bd. 47, p. 69. **) Bihang till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd. 23. “*) Bihang till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd. 19.