Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
22
ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE.
Fig, 12.
svängningarna mer än hundra gånger mindre än i den primära,
så att först efter mer än 1,000 svängningar elongationerna
nedgått till en tiondedel af de ursprungliga.
Genom senare undersökningar*) har V. Bjerknes ådagalagt,
att olika metaller i vissa hänseenden förhålla sig olika mot
de hastiga elektriska svängningarna. Visserligen har Hertz
funnit, att de elektriska vågornas fortplantningshastighet är
densamma vid trådar, vare sig dessa äro goda eller mindre
goda ledare, äfvensom om de äro magnetiska eller omagnetiska,
hvarjäxnte dessa vågor icke djupt intränga i metallmassan,
så att metallerna i fråga om elektriska vågor förhålla sig på
samma sätt som vid den statiska elektriciteten. Genom an-
vändande af resonatorer af olika metaller har Bjerknes dock
visat, att förmågan att dämpa de ifrågavarande vågorna är
större hos järn och nickel än hos platina, nysilfver, mässing
och koppar, hvilka sex metaller och legeringar undersöktes.
S. Lagergren har å Stockholms Högskola närmare under-
sökt dämpningen**) och ådagalagt att denna beror på två
orsaker: användande af energi för öfvervinnande af den inre
friktionen eller det elektriska ledningsmotståndet samt afgif-
vande af energi genom strålning eller vågors utsändande
i omgifvande medium. Vid måttliga spänningar äger dock
icke någon energiurladdning rum till den omgifvande luftens
molekyler. För alla resonatorer aftager dämpningen med
växande kapacitet.
V. Bjerknes har äfven närmare undersökt de elektriska
vågornas förmåga att intränga i själfva metallerna.***) Såsom
vi nyss antydt, är en vanlig metallskärm ogenomtränglig för
dessa vågor. Men ett ytterst tunt lager, t. ex. ett på glas
utfäldt silfverskikt, kan genomsläppa dem, och detta visar
att vågorna kunna intränga i metaller, fastän de hastigt
*) Annalen der Physik und Chemie, 1892, Bd. 47, p. 69.
**) Bihang till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd. 23.
“*) Bihang till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd. 19.