Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

MULTIPEL RESONANS. 23 ■där utsläckas. Genom att undersöka flera lika resonatorer af järn eller koppar, elektrolytiskt öfverdragna med olika tjocka lager af andra metaller, fann Bjerknes, att de magnetiska metallerna äga stark förmåga att utsläcka de inträngande -elektriska vågorna, äfvensom att denna förmåga ökas med metallens ledningsförmåga. Ju hastigare vågorna svänga, desto mindre förmå de att intränga i metallen. Vi erinra om, att enligt Maxwells teori den elektro- magnetiska energien hos ledaren befinner sig i det denna om- gifvande dielektriska ämnet, ehuru förnämligast koncentrerad i ledarens närhet. Det framgår af försöken, att denna upp- tager sådan energi från det förstnämnda ämnet. 13. Multipel resonans. — Två forskare i Geneve, E. Sarasin och L. De La Dive, hafva anstält undersökningar öfver de elektriska vågorna, af hvilka framgår, att förhål- landena icke äro vid dessa fullt så enkla som Hertz före- ställt sig desamma. Försöken anstäldes med en framkallare, bestående af två 60 cm. långa trådar, hvars närmaste ändar voro försedda med mässingskulor af 4 cm. diameter och de yttre ändarna med zinkkulor af 30 cm. diameter. Gnistorna alstrades där med en stor induktionsapparat af RuhmkoriTs system med kvicksilfverafbrytare. Resonatorn utgjordes af en i cirkelform böjd koppartråd, anbragt på en träställning och med en gnistmikrometer vid afbrottet. Till en början anstäldes försök med två trådar, hvilka spändes parallelt framför framkallaren. Resonatorn stäldes vertikalt mellan, trådarna i ett mot planet genom dem vinkelrätt läge. När den flyttades långs trådarna, visade det sig, att dess gnistor förändrades vid regelbundna mellanrum, hvaraf synes följa, att rummet mellan trådarna innehöll elektriska vågor med svängningsknutar och bukar på lika afstånd. Men då olika resonatorer användes, förändrades detta afstånd, och det be- fanns, att detsamma varierade i nära samma förhållande som resonatorns diameter, hvilket anmärkningsvärda resultat be- kräftades för resonatorer från 0,2 6 till 1 m. diameter. Häraf drogo de båda forskarna den slutsats, att det af framkallaren alstrade vågsystemet innehåller alla möjliga våglängder mellan vissa gränser samt att h.varje resonator väljer häraf för fram- bringande af stående vågor den våg, hvars period motsvarar hans egen. De benämnde företeelsen multipel resonans. V. JBjerlcnes har dock visat, att den af honom (§ 12) undersökta dämpningen af de elektriska vågorna är tillräcklig att förklara de af Sarasin och De La Rive upptäckta fenomenen. Poincaré har äfven kommit till liknande resultat. Nyligen har dock Drude på grund af några försök kommit till den