Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
NÅGRA NYARE ELEKTRISKA JÄRNBANOR.
289
mellan Q och elektromotorerna i vagnen. Kontaktinrättningen
utgöres af tre järnstänger, liknande en släde med tre medar,
jämte ett antal däremot vinkelrätt anbragta, horisontala elektro-
magneter, hvilka äga två skilda trådlindningar. Strömmen,
som genomgår dessa i samma riktning, är för clen ena af
dem hufvudströmmen, när vagnen är i rörelse, och för den
andra af trådlindningarna kommer strömmen från ett litet
accumulatorbatteri, som är anbragt under bänkarna i vagnen,
och hvilket ensamt är i verksamhet, när vagnen till en början
sättes i gång och när hufvudströmmen afbrytes. Af de tre
medarna får den mellersta positiv och de två yttre negativ
polaritet. Vid vagnens igångsättning kommer således flottören
K att upplyftas genom accumulatorströmmen, men sedan
grafitstyckena kommit i beröring och hufvudströmmen slutits,
tryckas dessa stycken hårdare mot hvarandra. Det använda
kolet är mycket rent, och genom en sinnrik anordning för-
hindras uppkomsten af en ljusbåge. Den bortre delen af de
tre medarna är nämligen, böjd uppåt, och, då medarna äro
magnetiska, attrahera dessa ändar flottören med aftagande
kraft, när de komma öfver densamma, hvarför strömmen
afbrutits, innan flottören hinner att nedsjunka, så att icke
ljusbåge och icke ens gnista uppstår. Kontaktmekanismen
blifver därför varaktig. Det är endast den mellersta meden,
som är i beröring med den metalliska delen af vägbanan
mellan skenorna. De yttre medarna hallas genom fjädrar
öfver banan och öfver de uppåtböjda gjutjärnsarmarna Jf, M,
och genom dessa, asfaltblocket och luften slutes den magne-
tiska ledningen mellan kontaktinrättningens särskilda delar.
Banans spårvidd är 1 m. Strömmen lämnas af tre dynamo-
maskiner med 500 å 600 volts spänning. I flera franska
städer äro dylika anläggningar under utförande.
Så som exempel å nya elektriska spårvägar, som uteslutande
drifvas med accumulatorer, anföra vi till en början den i Gent.
Denna banas längd är 28 km. och dess spårvidd 1 m. Den
liar flera kurvor och en stigning ända till 4 %. Centralstationen
innehåller 3 ångmaskiner, hvardera på 300 hkr., drifvande
medels remutväxling hvar sin dynamo på 200 kw. vid 250
volt, äfvensom två tillsatsdynamos. Anläggningen är afsedd
för ’ 38 motorvagnar och 70 batterier, hvaraf c:a | i reserv.
En sådan vagn, hvilken rymmer 34 passagerare, innehåller
ett batteri med 108 accumulatorer, fördelade i 12 kistor med
9 element i hvardera. Ett batteri väger 2,000 kg. Det är
tillräckligt för 50 å 58 km. väg, och då hvarje vagn dagligen
tillryggalägger vid pass 110 km., får batteriet ombytas en
gång under dagens lopp. Vagnens hastighet än normalt 12
19. — Dahlander.