Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
NÅGRA NYARE ELEKTRISKA JÄRNBANOR. 289 mellan Q och elektromotorerna i vagnen. Kontaktinrättningen utgöres af tre järnstänger, liknande en släde med tre medar, jämte ett antal däremot vinkelrätt anbragta, horisontala elektro- magneter, hvilka äga två skilda trådlindningar. Strömmen, som genomgår dessa i samma riktning, är för clen ena af dem hufvudströmmen, när vagnen är i rörelse, och för den andra af trådlindningarna kommer strömmen från ett litet accumulatorbatteri, som är anbragt under bänkarna i vagnen, och hvilket ensamt är i verksamhet, när vagnen till en början sättes i gång och när hufvudströmmen afbrytes. Af de tre medarna får den mellersta positiv och de två yttre negativ polaritet. Vid vagnens igångsättning kommer således flottören K att upplyftas genom accumulatorströmmen, men sedan grafitstyckena kommit i beröring och hufvudströmmen slutits, tryckas dessa stycken hårdare mot hvarandra. Det använda kolet är mycket rent, och genom en sinnrik anordning för- hindras uppkomsten af en ljusbåge. Den bortre delen af de tre medarna är nämligen, böjd uppåt, och, då medarna äro magnetiska, attrahera dessa ändar flottören med aftagande kraft, när de komma öfver densamma, hvarför strömmen afbrutits, innan flottören hinner att nedsjunka, så att icke ljusbåge och icke ens gnista uppstår. Kontaktmekanismen blifver därför varaktig. Det är endast den mellersta meden, som är i beröring med den metalliska delen af vägbanan mellan skenorna. De yttre medarna hallas genom fjädrar öfver banan och öfver de uppåtböjda gjutjärnsarmarna Jf, M, och genom dessa, asfaltblocket och luften slutes den magne- tiska ledningen mellan kontaktinrättningens särskilda delar. Banans spårvidd är 1 m. Strömmen lämnas af tre dynamo- maskiner med 500 å 600 volts spänning. I flera franska städer äro dylika anläggningar under utförande. Så som exempel å nya elektriska spårvägar, som uteslutande drifvas med accumulatorer, anföra vi till en början den i Gent. Denna banas längd är 28 km. och dess spårvidd 1 m. Den liar flera kurvor och en stigning ända till 4 %. Centralstationen innehåller 3 ångmaskiner, hvardera på 300 hkr., drifvande medels remutväxling hvar sin dynamo på 200 kw. vid 250 volt, äfvensom två tillsatsdynamos. Anläggningen är afsedd för ’ 38 motorvagnar och 70 batterier, hvaraf c:a | i reserv. En sådan vagn, hvilken rymmer 34 passagerare, innehåller ett batteri med 108 accumulatorer, fördelade i 12 kistor med 9 element i hvardera. Ett batteri väger 2,000 kg. Det är tillräckligt för 50 å 58 km. väg, och då hvarje vagn dagligen tillryggalägger vid pass 110 km., får batteriet ombytas en gång under dagens lopp. Vagnens hastighet än normalt 12 19. — Dahlander.