Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

28 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. De elektriska kraftlinierna gå parallelt med ledaren, hvaremot de magnetiska kraftlinierna bilda cirklar i dennes närhet. Men efter Poyntings uppfattning lika väl som efter Maxwells teori, är det icke själfva ledaren, som tjänar till framförande af den elektriska energien, utan det omgifvande dielektriska ämnet, så att energien inträder utifrån genom ledarens yta mer eller mindre djupt. Denna yta är uti ifråga- varande fall 2irrl, och enligt Poyntings lag är således den ingående energimängden. 1 K 7 ------r - - ■ 2rrrl = Vi, 4= tt l r med uppmärksammande att sinEOM—l. Men om R be- tecknar det elektriska ledningsmotståndet, så är enligt ohmska lagen V=iR, och således energimängden i2R, hvilket just uttrycker Joules lag. Om en konstant elektrisk ström framgår i ledaren, upp- fylles hela dennas tvärskärning däraf. Energien måste således i detta fall hafva lättare att intränga i ledaren än hvad som är händelsen med de hastigt oscillerande strömmar, som före- finnas vid Hertz’ vågor. I detta fall intränger energien endast obetydligt från ytan till ledarens inre. Hertz har anställt särskilda försök för att pröfva riktigheten af att på detta sätt uppfatta den elektriska strömmens natur. Därvid användes den i § 9 beskrifna i fig. 6 (se sid. 15) afbildade apparaten. I den flera meter långa ledningstråden var en gniststräcka införd, hvilken lämnade ända till 6 mm. långa gnistor. Om denna omgafs med en trådbur, bestående af två mot tråden vinkelräta och med densamma förenade metallskifvor samt af 24 med ledningstråden parallela vid skifvornas omkrets fästade tunna trådar, upphörde gnistorna, fastän de sistnämnda trå- darnas motstånd tillhopa var väsentligt större än lednings- trådens. Användes endast 8 tunna trådar var gnistornas längd blott 0,1 mm., och med en enda tråd 3,2 mm. Vid en annan försöksserie begagnades den i fig. 18 visade anord- ningen. De båda skifvorna bragtes nu närmare hvarandra, så att de jämte de mellan dem spända tunna trådarna jämt och nätt lämnade plats för gnistmikrometern i den sä bildade trädburen A. Den ena skifvau a förblef i ledande förbindelse med ledningstråden i midten; den andra skifvau isolerades därifrån medels en ringformig inskärning, men förenades i stället med ett ledande rör hvilket, isoleradt från lednings- tråden, omgaf denna en sträcka af 1,5 m. Rörets fria ända J förenades sedermera med ledningstråden. Några gnistor öfvergå i I