Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

UTBREDNINGEN AF DEN ELEKTRISKA ENERGIEN. 29 icke under sådana förhållanden, kvarken när rör af mässing, stanniol eller bladguld begagnas. Om däremot glasrör med ett tunt öfverdrag af silfver användes, kunde gnistor erhållas, men endast i fall silfverskiktet var så tunt, att det icke längre var fullkomligt ogenomskinligt för ljuset, säkerligen tunnare än mm. Det synes häraf, att de verksamma vågorna icke hafva sin plats i själfva ledningstråden, utan all anled- ning finnes att antaga det de framgå i dess omgifning. Om återigen föreningen mellan röret och ledningstråden vid ö upphäfdes, erhöllos kraftiga gnistor i A, lika starka som om Fig. 18. a A gniststräckan utan trådbur infogats i ledningstråden. Enligt det nya åskådningssättet beror detta på, att den till A kom- mande vågen, som icke kan intränga i metallskifvan, glider långs dennas och burens utsida ända till punkten hvarest den delar sig, så att en våg fortplantar sig långs den raka tråden, och en annan våg ingår i rörets inre samt går i luften inuti denna tillbaka till A, där numera gnistor fram- kallas. Om gniststräckan därstädes gjordes så stor, att gnistorna icke kunde öfvergå, uppstodo reflekterade vågor vid A, och genom dessas sammansättning med de ursprungliga vågorna erhölls ett stående vägsystem. För att visa dettas tillvaro gafs åt trådburen sådana dimensioner, att elektriska resonatorer däruti kunde införas. Mellan 2 metallringar och öfver 7 i cirkel af 30 cm. diameter böjda trådar voro 24 trådar med 5 m. längd utspända, och i den så bildade träd- Fig. 19. buren (fig. 19) infördes en af en koppartrådsspiral formad resonator, som var i resonans med de 3 m. långa vågorna. Det visade sig, att om ledningstråden i midten sattes i för- bindelse med den ena ringen a, erhöllos inga gnistor i reso- natorn, då denna var i närheten af «, men flyttades den i riktning mot /?, uppträdde gnistor, hvilka blefvo lifligare på