Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
30 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. 1,5 m. afstand från ct, men åter försvunno på 3 m. afstånd därifrån för att åter framkomma närmare — Annorlunda blef förhållandet, när omedelbart intill cc ledningstråden afskars, så att en lucka på några cm. längd uppstod. I så fall erhöllos med resonatorn lifliga gnistor vid a, hvilka försvagades om resonatorn flyttades i riktning mot upphörde på 1,5 m. afstånd, ånyo uppnådde maximum på 3 m. afstånd och åter upphörde på 4,5 m. afstånd. Den uppfattning, som man på grund af Maxwells teori, hvilken blifvit bekräftad genom Hertz’ och andra forskares upptäckter, måste hysa om elektricitetens fortplantning, är alldeles motsatt till den vanliga föreställningen om denna. Ledare och oledare hafva nämligen på sätt och vis bytt roller. I stället för att de förstnämnda antagas ensamt framföra den elektriska energien, så motsätta de sig i själfva verket dennas utbredning och utgöra ett oöfvervinneligt motstånd för de hastiga oscillationernas utbredning. Det är i stället oledarna, de dielektriska ämnena, i hvilka de elektriska vågorna fortgå, och de meddela sig därifrån till metallerna endast till ringa djup, så framt oscillationerna äro mycket hastiga. Vid jäm- förelsevis långsamma oscillationer samt vid likriktad ström intränger vågrörelsen i metallen och upphettar denna. Närmare undersökningar öfver det sätt på hvilket vid ledningstrådar elektriciteten reflekteras från den fria änden äro anställda af Sarasm och Birliéland *), och äfven härigenom, bekräftas denna uppfattning af den elektriska vågrörel- sens natur. Fig. 20 åskådlig- gör det resultat, hvartill de sistnämnda forskarna kom- mit beträffande vågrörelsen i närheten af trådens andeÆZ?. Det synes huru vågrörelsen återkastas vid Æoch huru ett vågsystem i motsatt riktning mot det ursprungliga sträf- var att uppstå. Den energi, som kommer på större afstånd från ledningstråden, fortsätter med ljusets hastighet utan att röna väsentligt inflytande af tråden. — De i figuren dragna fina linierna och pilarna angifva riktningen för den elektriska energiens utbredning, och de komma hvarandra så mycket närmare ju starkare fältet är. 16. Bekräftelse af Maxwells teori genom dielektricitets- konstantens bestämning. — Man förstår med cliélektricitets- *) Comptes Rendus, T. 117, p. 618.