Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
ELEKTRISKA OSCILLATIONER AF RINGA VÅGLÄNGD. 31
konstant eller specifik induktionsförmåga hos ett dielektriskt
ämne det tal, hvarmed man bör multiplicera laddningskapaci-
teten hos en luftkondensator för att erhålla laddningskapaci-
teten hos samma kondensator, där luftlagret mellan de båda
metallskifvorna blifvit ersatt med ett lager af det ifråga-
varande ämnet. Enligt Maxivells teori skulle mellan denna
konstant K och ämnets absoluta brytningsexponent n följande
relation vara gällande
7T=n2.
Men då n är variabel med våglängden, kan denna relation
endast äga tillämpning för vågor af samma längd. Vid den
tidpunkt, då Maxwell framställde sin teori, förefunnos icke
några tillräckligt noggranna bestämningar öfver dielektricitets-
konstantens värde för olika ämnen. Sedan dess äro dock
många sådana undersökningar anstälcla. Det har visat sig
att för alla gaser och. för flera vätskor den nyss anförda
relationen är riktig. Så t. ex. är för
luft Vk-. =1,000295 re = l,000294
väte 1,000132 1,000138
koloxid 1,000345 1,000340
olivolja 1,75 1,77
petroleum 1,44 1,40
vatten 8,72 8,57
Äfven för några fasta kroppar har man funnit öfverens-
stämmelse, t. ex. för
paraffin ]/ä'=1,43 w = 1,40
glas 2,3 3 2,32
» 2,49 2,43
Med hänsyn till svårigheten att erhålla noggranna värden
ä K och n får man betrakta dessa resultat tillfredsställande.
17. Elektriska oscillationer af ringa våglängd. — Om
ock elektricitetens fortplantning sker med samma hastighet
som ljusets och det strålande värmets, så är det en väsentlig
skilnad mellan ljusvågorna och de elektriska vågorna, be-
roende på de mycket olika våglängder, som tillhöra det ena
och det andra slaget af oscillationer. Under det att Ijusvågs-
längden för de synbara röda strålarna icke uppgår till mer
än omkring 7,6 och för de violetta strålarna till knappt
4 tiotusendels mm. (10~4 mm.), samt de yttersta genom
värmestrålningen iakttagna ultraröda strålarna af Langley
uppgifves äga en våglängd af 0,0 2 8 mm., så hafva de kortaste
af Hertz och hans närmaste efterföljare undersökta elektriska