Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
ELEKTRISKA OSCILLATIONER AF RINGA VÅGLÄNGD. 31 konstant eller specifik induktionsförmåga hos ett dielektriskt ämne det tal, hvarmed man bör multiplicera laddningskapaci- teten hos en luftkondensator för att erhålla laddningskapaci- teten hos samma kondensator, där luftlagret mellan de båda metallskifvorna blifvit ersatt med ett lager af det ifråga- varande ämnet. Enligt Maxivells teori skulle mellan denna konstant K och ämnets absoluta brytningsexponent n följande relation vara gällande 7T=n2. Men då n är variabel med våglängden, kan denna relation endast äga tillämpning för vågor af samma längd. Vid den tidpunkt, då Maxwell framställde sin teori, förefunnos icke några tillräckligt noggranna bestämningar öfver dielektricitets- konstantens värde för olika ämnen. Sedan dess äro dock många sådana undersökningar anstälcla. Det har visat sig att för alla gaser och. för flera vätskor den nyss anförda relationen är riktig. Så t. ex. är för luft Vk-. =1,000295 re = l,000294 väte 1,000132 1,000138 koloxid 1,000345 1,000340 olivolja 1,75 1,77 petroleum 1,44 1,40 vatten 8,72 8,57 Äfven för några fasta kroppar har man funnit öfverens- stämmelse, t. ex. för paraffin ]/ä'=1,43 w = 1,40 glas 2,3 3 2,32 » 2,49 2,43 Med hänsyn till svårigheten att erhålla noggranna värden ä K och n får man betrakta dessa resultat tillfredsställande. 17. Elektriska oscillationer af ringa våglängd. — Om ock elektricitetens fortplantning sker med samma hastighet som ljusets och det strålande värmets, så är det en väsentlig skilnad mellan ljusvågorna och de elektriska vågorna, be- roende på de mycket olika våglängder, som tillhöra det ena och det andra slaget af oscillationer. Under det att Ijusvågs- längden för de synbara röda strålarna icke uppgår till mer än omkring 7,6 och för de violetta strålarna till knappt 4 tiotusendels mm. (10~4 mm.), samt de yttersta genom värmestrålningen iakttagna ultraröda strålarna af Langley uppgifves äga en våglängd af 0,0 2 8 mm., så hafva de kortaste af Hertz och hans närmaste efterföljare undersökta elektriska