Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Ö5 to ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. vågorna en längd af vid pass 66 cm., men oftast flera meters längd. Så t. ex. vid de (af Arons och Rubens) i § 16 om- talade mätningar öfver vätskors dielektricitetskonstant var våglängden 6 m. Men elektriska vågor af några få cm. och ännu mindre längd kunna framställas. Det är i synnerhet den italienske fysikern Righi*), som anstalt undersökningar med sådana korta elektriska vågor, med hvilka han lyckats framkalla företeelser, analoga med optikens förnämsta fenomen. Den primära ledaren utgjordes härvid af små metallkulor, mellan hvilka gnistorna framkallades uti en isolerande vätska, hvartill vaselinolja användes. En influensmaskin utan kon- densatorer frambragte elektricitet. Gniststräckan alstrades efter fokallinien af ett efter en parabel böjdt kopparbleck. Såsom resonator användes ett på glas utfälldt silfverlager, hvilket medels ett diamantstreck delades i två delar. När denna resonator mottog de elektriska oscillationerna, uppkom mellan kanterna af den fina springan små gnistor, hvilka iakttogos medels ett förstoringsglas. Om resonatorn anbragtes •efter fokallinien till en parabolisk spegel, koncentrerades på honom de plana vågorna. Man kan på detta sätt bestämma såväl vibrationernas riktning genom medellinien mellan de båda lägen, vid hvilka gnistorna försvinna, som ock relativa vibrationsamplituden, hvilken är proportionel mot cosinus för •den vinkel resonatorn får vridas för att utsläcka gnistorna, räknad frän de påfallande oscillationernas riktning. Man kan äfven härigenom igenkänna cirkulära och elliptiska vibrationer, •emedan i förra fallet resonatorns vridning icke har inflytande på gnistorna, och i det sistnämnda genom vridningen ett maximum och ett minimum af gnistor uppstår. Slutligen kan man iakttaga diffraktions- och interferensmaxima och minima, men då begagnas icke parabolisk spegel; för att icke allt för mycket förminska gnistornas styrka, anbringas ett smalt kopparband en fjärdedels våglängd bakom resonatorn. Medels dessa anordningar har Righi kunnat återgifva Hertz’ försök öfver stående vågor med användande af ett kopparmynt som reflekterande yta. Vidare har Righi framställt Fresnels bekanta försök öfver interferens**) såväl med två speglar som med en ønda spegel af metall äfvensom med ett dubbelprisma af svafvel. Våglängden har kunnat bestämmas genom en parallel förflyttning af en utaf cle båda speglarna äfvensom brytnings- •exponenten, för hvilken erhölls värdet 1,4 3 vid paraffin och 1,8 7 vid svafvel. För öfrigt framkallades med dessa båda *) Journal de Physique, 1897, p. 76. “) Om de motsvarande optiska försöken se t. ex. G. R. Dahlander: Lärobok i fysik, elfte kapitlet.