Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

BRANLYS RÖR. 33 ämnen interferensfenomen vid tunna skifvor, diffraktions- fenomen, rätlinig polarisation genom äterkastning och brytning, total reflexion o. s. v. Medels träskifvor erhölls elliptisk polarisation, och en i träet inträngande elektrisk våg blifver •elliptiskt polariserad, om svängningarna äro hvarken vinkel- räta eller parallela med fibrerna. 18. Branlys rör. — För undersökningen af elektriska vågor har vid flera tillfällen med fördel begagnats en af den franske fysikern Branly uppfunnen anordning, som består af ett glasrör innehållande fint fördelade fasta ämnen.*) Vid en sådan apparat (fig. 21) användes en jämn blandning af smält harts och fina spån af aluminium, hvilken i smält tillstånd införes i ett glasrör mellan två metallstycken A, B. Efter afsvalningen blifver blandnin- gen fast och mycket härd, och om metallstyckena vid rörets ändar sättas i förbin- delse genom b och c med ett Daniells element D och en galvanometer G, visar sig mot- ståndet, som utöfvas mot strömmen, oändligt stort. Men man kan på flera sätt göra blandningen ledande och åter- igen oledande. Om man t. ex. Fig. 21. afbryter ledningen vid de, och vid b och c förenar metall- styckena med en stapel af 250 element samt ånyo förenar ■d och e, finner man att sedermera ledningsmotståndet är blott nagra hundra ohm och stundom ännu mindre. Men bringas bordet, som uppbär röret, i skakning, försvinner led- ningsförmågan. Om då en af polerna till stapeln med 250 element förenas med det ena metallstycket men det andra är isoleradt, är det tillräckligt att med ett metallstycke beröra en punkt Cl af ledningen för att rörets ledningsförmåga skall återkomma. På samma sätt, om en gnista frän en leydnerflaska fram- bringas i närheten af ledningen. Man kan ersätta cylindern af harts och aluminium med en blandning af svafvelblomma och aluminiumpulver, som upphettats till svaflets smältpunkt. Äfven andra ämnen kunna begagnas härför. Sedan Branlys första försök har apparaten genom flera *) Journal de Physique, 1892, p. 459 samt 1895, p. 273. 3. — Dahlander.